Attraktionslagen fungerar även om man inte alltid mår så bra.

 Hej igen mina vänner. 
 
I går (fredag) hade jag ingen ork att skriva (inlägget läggs däremot in på söndagmorgon), jag åkte tidigt för att följa med min s.k far till Örebro sjukhus. Han skulle till öron-näsa och hals mottagningen. Allt såg bra ut, vilket gladde honom. Enligt han själv så dör han närs om helst. Han är skröpplig gubben, men inte så dålig. Nästa steg är att göra röntgen på hals och lungor.
Visste ni att man kan få problem med halsen av magkatarr?
Det hade jag ingen aning om så han fick omeprozol utskrivet i ett par månader. Sen körde jag hem han snabbt, fast först fick han för sig att han skulle förbi mc donalds. Att hämta ut medicinen delegerade jag till sköterskan, jag känner bara att jag fått nog. Jag kan inte ta hand om allt, han har ju hemtjänst och en sköterska kopplade till han,
När vi väl kom hem hade han tappat bort sin bankdosa, så jag gick upp på övervåningen och fick plötsligt någon sorts rensar lust över mig. Eller lust är väl att ta i, jag kände mig tvungen om jag skulle kunna hjälpa han. Jag brukar kolla igenom hans kuvert varje gång jag är hos han utifall det ligger någon räkning han inte sett och då slänger jag det som är skräp. Nu måste jag även upp på övervåningen och kika, men han är sällan där. Det är trappor upp och han måste typ krypa upp.
Min s.k pappa är en samlare och jag skojar inte när jag säger att han hade papper kvar sedan mammas tid, hon dog 2010. Jag tog också hem en av alla hans lådor. De har heller inte blivit uppackad sen de flyttade in sommaren 2009.
Jag får ingen hjälp från någonstans så jag får plocka med en låda varje gång jag åker förbi hans hus. Sen kollar jag igenom den hemma, det han inte behöver skickas till second hand. 
 
Nu vet jag att jag kommer ha fler läsare i dag, då jag lovade att jag skulle skriva lite om hur jag jobbar med attraktionslagen och mina sjukdomar. Ni som är nya får gärna gå tillbaka i mina inlägg för att läsa om min uppväxt och varför jag har mina problematik i livet. De finns i fliken "kategorier" och där kan ni bestämma er för vad ni vill läsa om. 
 
Jag lever i dag av svår fibromyalgi och kronisk depression (sedan 10 års ålder), kallad dystymi. Jag har levt med svår ångest, det har lättat lite sedan jag gick hem i april, då jag lev sjuskriven för min andra utmattning sedan 2013. 
 
Det jag också vill nämna innan jag går vidare är att jag har haft det otroligt tufft genom livet, inte fått den rätta behandlingen, har varit suicidal, jag är även för empatisk. Jag har haft vänner som svikit och har alltid känt en ensamhet. Min självkänsla har varit på botten och jag har inte haft tron till att jag kan saker. Det enda stället jag kände mig säker var i min roll som undersköterska. 
 
I dag är jag sjukskriven för min andra utmattning. Min kropp har tagit stopp, jag är hjärntrött och att ha ett jobb med schema tider fungerar inte för mig. Jag är också högkänslig  och har insett någonstans efter vägen att jag inte kan jobba/ta hand om människor. Det blir för mycket känslor och intryck helt enkelt. 

Mitt altare och meditations hörna.

 Jag fick reda på att jag hade mediala kunskaper 2013 och i dag är jag utbildad healer, men har svårare att läka mig själv. Nu när jag gått hemma har jag börjat meditera, jag har funnit frid i att zoona ut och bara finnas där för mig själv en stund. Jag har fått hjälp med att läka det lilla barnet inom mig, att gå tillbaka i meditationen och tala om för den lilla Sandra att jag finns där för henne och att hon är trygg hos mig. Jag har dragit ut taggarna ur hjärtat, taggarna som alla människor runt mig har stuckit in i mig. Jaag började med den som skadat mig minst och sedan gått igenom dem alla, varje tagg för sig. Jag har sagt till dem alla, i meditation givetvis att jag förlåtit dem och sedan har jag klippt av banden mellan oss.
För mig har det varit viktigt att gå tillbaka i livet i meditation för att förstå och kunna släppa allt, att bli fri.
Jag går även en kurs i personlig utveckling hos Ellinor, vilket har hjälp mig massor. Jag har insett att jag vill nå mina mål för min skull, att jag ska visa mig själv att jag kan och ingen annan. Jag har lärt mig att utmana mig själv trots min sociala fobi och ångest, att möta en rädsla i taget. Jag har även utbildat mig till föreläsare, får mitt diplom den 13/9 och kommer föreläsa om dystymi och min historia. 
 
Jag har aldrig sett mig själv som ett offer för mina funktionsnedsättningar, jag har alltid känt att de lärt mig massor, okej då, under mina värsta dagar har jag bett dem dra åt helskotta. Under tiden jag bloggat och samtidigt gått hemma och läkt känner jag mig mer positiv till livet även med mina funktionsnedsättningar. Jag har märkt min egna utveckling från då till nu.
Innan bloggandet och sjukskrivningen hade jag svårt att se någon framtid alls. Jag gick till jobbet, gjorde mitt pass, åkte hem och sen tillbaka till jobbet. Jag hade från 2015 och en tjej full av positivitet, gått till en människa som inte fick den utvecklingen, den motivation hon behövde.
Jag vet inte riktigt när mina planer kom i gång, min önskan  om att bli egen, Jag känner den däremot så starkt. Under sommaren så bestämde jag och maken att jag inte ska gå tillbaka till jobbet. Det var en stor sten som lossade hos mig. Jag är givetvis livrädd för detta nya, men jag har fått en sån otrolig stor respons av mina läsare, att jag känner mig redo för detta som komma skall.  Jag är så tacksam för er alla som stöttar mig.
Lilla jag som inte törs något bestämde mig för att våga och bara ge mig ut. Vad som händer får vi se, men jag låter universum ta hand om det hela. Jag behöver inte veta hur eller när, men jag vet att det kommer.
 
Hitta glädjen och kärleken till livet.


Till attraktionslagen har jag känt en dragning så fort jag fick höra talas om det, tänk alla dessa människor som faktiskt blev stora och kända. De hade nog aldrig en fundering eller tvekan på vart de skulle hamna tillslut. De har bara kört på och lyckats, för att det fanns ett mål i sikte för dem.
Jag har haft en känsla av att attraktionslagen kommer fungera på mig redan när jag kände dragningen, men då fungerade det aldrig. Människor som gjort olika läggningar på mig har bekräftat detta. Då hade jag ingen aning hur jag skulle göra för att få det att fungera. 
Däremot kände jag att jag måste komma igenom det som fortfarande var ett sår i hjärtat, ingen kbt har någonsin fungerat för just det. Jag har läst på och bett om hjälp från andra för att ta mig igenom allt det jobbiga.
Jag har fått jobba hårt för att komma hit där jag står i dag, det har varit en tuff resa med många tårar att gå igenom, men jag var tvungen.
 
Tvungen att förlåta.
 
Först och främst mig själv, men även de andra som svikit och gjort mitt liv så otryggt.
Jag tror att just det är första steget, att inse att det finns saker i vårt förflutet som skadar/skadat oss. Att läka det som ännu blöder, att förstå varför vi reagerar som vi gör.
Ett exempel jag har är just utmattningen, varför blev jag det? Fanns det någon menig med det, var det något i mig som jag var tvungen att se.
Det enda gången jag känt mig trygg är när jag jobbat som undersköterska.Jsg har alltid vetat att jag är bra i mitt jobb, jag har en kunskap som jag hela tiden förnyat.
I mina hyresgäster såg jag också en bekräftelse, det jag gjorde var de glada för och de visade uppskattning.
Känslan av att söka denna bekräftelse blev bara större och större. En bekräftelse jag inte fått utav min egna familj. Att hela tiden söka denna bekräftelse gjorde mig bara tröttare och tröttare. Jag fick ondare och ondare tillslut blev stopp. Där och då kände jag bara att jag är klar, jag orkar inte mer.
Min räddning till att inte grotta ner mig var meditationen, min tro och den hjälp jag fått, vilket ni kan läsa om här. Jag bad om hjälp till förändring, men att gå på sjukpenning gör att man måste prioritera vad som är viktigast. Jag hade sett dessa personliga utvecklingskurser, det mesta kostade lite för mycket och jag kände mig inte dragen dit. Så plötsligt hittade jag just henne, Ellinor, i en attraktionsgupp jag var med i. För det första hade jag inte besökt gruppen på evigheter och när jag kikade in där så erbjöd Ellinor hennes kurs, personlig utveckling, till en billigare peng. En kostnad jag faktiskt kunde betala. Jag kunde få hjälp och det jag inte visste då var att hon skulle hjälpa mig mer än vad vi båda visste. Att inse vart mina rädslor sitter och varför de finns, så att jag kan läka ännu mer. Läxorna jag får av Ellinor kunde jag sedan bolla med min make och det var en otrolig hjälp. 
 
För några dagar sedan så kändes det tungt hos mig, lite extra tungt och jag gick in i attraktionsgruppen jag var medlem i, min tanke var att mina funktionsnedsättningar kanske var i vägen. Att även om jag var positiv och inte såg mina dippar som något negativt. Att jag istället fokuserade på att de faktiskt hjälper mig att se vad kroppen behöver, i mitt fall vila med andra ord.
Även om jag tackade min kropp så kanske jag gjorde fel? 
 
Kunde attraktionslagen fungera på människor med depression, jag tänkte att dipparna kanske drog tillbaka allt man jobbat för? 
Jag ställde frågan i gruppen och det enda svar jag fick var att jag inte skulle tänka på depressionen och min barndom, jag skulle släppa den och tänka mig frisk. Det var bevisat genom kvantfysiken att det fungerar. Lättare sagt än gjort, dels är detta en del av mitt jobb. Jag skriver ju i bloggen om mina diagnoser för att hjälpa andra och jag tänker ju föreläsa om min barndom.
Vilket gör att allt kommer dras upp om och om igen, men jag kommer ju inte ta åt mig för jag har ju bearbetat den biten.
Någon sa att man fick hålla isär det personliga och det man föreläser om på jobbet.
 
Ja, så långt är jag med.
 
Kanske är det så, att man kan tänka sig frisk,. Ja, jag vet inte, jag är ju absolut ingen expert. Däremot visste jag att jag aldrig skulle kunna göra det.
Jag har alltid känt en positivitet trots mina dippar, positiviteten ökade givetvis med  den nya medicineringen.
Därför vet jag att jag absolut inte är redo att avsluta dem någonsin. Jag känner ingen skillnad utan medicin i början, men efter ett par månader så hamnar jag  alltid i en dubbel depression och då vill jag inte leva mer.
Nästa gång vet jag inte om jag överlever.
Det är inte jag som pratar under dessa tillfällen, då när allt blir svart, det är orken, den som vet att det är långt tills man dör av ålderdom. Den som sa att jag inte orkade längre.
Jag kände att svaret inte var det jag sökte.
 
Jag fortsatte leta på nätet, för jag behövde veta, det var så jag kom in på en härlig sida, nämligen klokegård och där hittade jag ett svar.
Det är hur man tänker som är det viktiga, nu minns jag inte om det stod om det gällde just diagnoser och långvarigt sjuka. Jag minns inte för det enda jag fastnade på var orden "det är hur man tänker".
Jag har aldrig tillåtit mina diagnoser att bestämma över mig. Jag gör allt jag vill, jag känner min kropp och vet hur jag vilar efteråt och att jag måste vila. 
 
På just klokegård hittade jag även länken till gruppen attraktionsguiden på facebook. Jag gillade gruppen på en gång och jag kände tacksamheten och lyckan för andra när de delade sina inlägg. Det kändes helt enkelt positivt och jag fick den känslan i mig också. En lättnad och positivitet. Där var det inte samma stuk på svaren som människor ställde som i andra grupper.
 
Firar min vinst och pengarna med pizza.

Jag hade redan innan jag gick med i gruppen fått höra att man skulle starta med något litet om man ville attrahera in saker i ens liv, jag tänkte jag provar.
Slängde iväg en tanke högt häromdagen, jag vill vinna en tävling.
Vad hände?
Dagen efter vann jag biljetter till Mia Törnbloms föreläsning och bok/böcker som skickas hem. Jag fick också ta med tre kompisar, de som jag taggade i inlägget. Jag hade bara taggat de första jag kom på som skulle tänka sig att ha nytta av föreläsningen.  Jag brukar aldrig vinna, så när jag taggade trodde jag inte på vinst. Då den vän jag brukar gå på föreläsningar som denna snart ska ha barn så tänkte jag direkt, oj, vilka andra kan jag tagga. Det blev tillslut tre stycken jag trodde skulle få mest nytta av en sån här kväll. Nu lät det som det tog tid, men det gjorde det inte, allt gick så fort.
 Då händer det, jag som aldrig har tur, jag vinner. Jag var osäker på om en av tjejerna . Det jag visste var att jag ville ha med rätt gäng. Det skickade jag ut till universum som en önskan.
Jag vill åka med ett roligt gäng. När jag skriver och frågar dem så hoppar en av dem av och in kom en annan tjej.
Alla blev ju givetvis glada och jag med. 
Den ena tjejen som är min dotters bästa kompis mamma, frågade om jag inte vill ha med någon nära vän istället. Jag vet att jag taggade henne av för mig okänd men viktig tanke. Att förändra något nu så störs mitt flow. Allt händer av en anledning (mitt mantra). Det blev ju som jag önskade, en grupp med 3 underbara tjejer. 
 
Nästa grej som hände var att jag såg en vlogg i attraktionsguiden. En vlogg om att attrahera pengar på 24 timmar.
Allt hade fungerat så bra hitills för mig, så jag testade igen och lyssnade på den och gjorde precis som han sa i filmklippet, sen tänkte jag inte mer på det.
Då händer det,
innan det ens gått 24 timmar så får jag ett meddelande på telefonen. Jag ska få in pengar på mitt konto på en försäkringen jag har för att jag är sjukskriven. 3500 kr närmare bestämt. Nu kan jag varken tveka eller säga emot attraktionslagen, den fungerar även för den som inte alltid mår så bra.


 
Hur gör jag när jag manifesterar jag min framtid?
 
Nu vet jag ju inte om jag gör rätt eftersom allt det andra jag har manifesterat är saker inför framtiden, men jag ska försöka berätta hur jag tänker.
 
Det jag gör är, att i mina tankar och när jag pratar med min man så är jag redan förläsare, jag känner glädjen och pirret i magen. Jag ser jobbet framför mig, jag ser hur bloggen växer sig större genom detta, jag får fler och fler läsare. Jag ser alla delningar av mina inlägg för att jag hjälper människor med inspiration och motivation.
Sen får vi inte glömma boken, den som jag var intervju person till, de som läser boken kommer givetvis att följa mig också.
 
Jag har faktiskt redan påbörjat mitt första steg, jag har tagit tjänstledigt, alla är nervösa över vår ekonomi, alla utam jag och maken. Vi vet att pengar löser sig, jag har snart mitt diplom och sen kommer mina bokningar bara ramla över mig.
Jag känner en glädje inom mig att stå på scen. Jag funderar redan på om jag ska åka tåg eller buss till de olika städerna.
Jag har redan hittat en talarförmedling jag ska gå med i sen, när jag har blivit mer van.
 
Jag ser allting framför mig och givetvis ser jag mig själv sittandes hos Malou i framtiden. I hennes soffa berättandes om mina diagnoser, min barndom och hur jag håller mig positiv (för det mesta).  Det är ett stort mål och dit ska jag helt enkelt.
 
Nu vet jag att det inte är alla som läser detta inlägg som tror på attraktionslagen och det är helt okej. De som gör det är välkomna att ta del av det jag börjat upptäcka. Jag vill att folk som mig, som letar efter svar kring detta, ska hitta det svaret hos mig. Man kan attrahera in saker med diagnoser och depression.
  
Nu blev det väldigt mycket text som alltid i mina inlägg, därför tänkte jag korta ner det och samla ihop det i punkter.
 
Så här gjorde jag för att fylla mitt hjärta med ren och skär glädje.
 
  • Våga inse att du har blockeringar
  • Jobba med dem, antingen på egen hand eller med hjälp. Det kommer ta tid, det kommer gör ont, men i slutändan kommer det vara värt det.
  • Förlåt dem som gjort dig ont, förlåt dem innerligt och på riktigt. Du behöver inte acceptera vad de gjort, bara förlåta för din egen skull.
  • Möt dina rädslor
  • Acceptera dig själv, älska dig själv och var nöjd med alla dina sidor, utan dessa, är du, inte just du. 
  • Känn tacksamheten (jag känner av den mer i skogen, där får jag en lycka och tacksamhet till jorden, naturen och vattnet). Tacka universum eller Gud för allt det vackra vi har runt oss. 
  • Acceptera att du har en diagnos/diagnoser, att livet inte är förstört, tacka universum för att du faktisk har en kropp som säger ifrån när den tycker du gjort för mycket. Det är okej att ta en paus, det är ok att inte alltid må så bra. 
  • Fastna inte i dina diagnoser/sjukdomar, låt den/dem aldrig dra ner dig. Ge inte upp dig själv till sjukdomarna. 
  • Följ ditt hjärta, manifestera det du vill ha. Ett exempel är att jag vill kunna hjälpa andra människor via min blogg, att människor ska känna lycka och glädje. Jag vill också visa att detta är en ärlig blogg, en blogg för människor som inte tycker de räcker till. Det är okej att ta paus från livet, men man måste tänka på hur man tar sin paus. Hur man tänker under sitt break. 
  • Det största av allt är att tro. Du måste ha en tro till dig själv och till universum, fundera aldrig på hur det kommer ske eller när. Lita bara på att det kommer ske, kanske inte på det sättet du vill eller önskar. Kanske med små, små skillnader som man knappt märker. Lita på att universum gör saker på sitt sätt och på det sättet som blir bäst för just dig. 
 
Allt händer av en orsak, om du tycker det är negativt så har universum något annat i beredskap åt dig, deppa inte ihop. Känn kärleken och tacksamheten till det nya som kommer. Jag vet att det är svårt när man plötsligt sitter där och det känns som att hela ens värld går sönder i bitar. Jag har varit där flera gånger.
 
När jag blev utmattad och gick hem så kändes det jätte tungt, jag lämnade mina hyresgäster bakom mig, jag räckte inte till för dem. Sen insåg jag att det fanns en orsak, jag hade problem inom mig som jag behövde läka och det fanns samtidigt saker jag behöver lära mig om mig själv också.
 
 
 
Varför skriver jag detta inlägg?
 
Jo för att jag såg att det behövdes. Ett inlägg av någon annan som också lider, som också känner sig nedstämd och trött. Någon som ofta har ont. Någon med diagnoser, ett ord jag använder i stället för sjuk, jag känner mig nämligen inte sjuk. Någon som varit nere i det svarta, men som har lyckats att vända på det. Någon som er. I denna blogg är det just det ni får. Ni får se mina bra och positiva dagar, mina dåliga dagar och mitt stökiga hem.
 
 
 
Bloggen är ärlig, den förklarar och den är skriven av någon som inte alltid mår så bra.
 
 
 
För er som vill fortsätta följa mig, klicka in på sandifighter och följ min sida på facebook. där uppdaterar jag med varje nytt inlägg jag skriver.













#1 - - nouw.com/Sannaevelyne:

WOW du är så inspirerande! Ska bli så spännande att följa din höst, hejar på dig ♡

Svar: Tack ❤
sandifighter

#2 - - Anonym:

Sååå bra det var ok med pappa!
Hoppas allting löser sig ❤️ DU är så fantastik! Älskar dina inlägg! Härligt att få följa med din resa i höst 😍😍

#3 - - Www.mrskjellstrom.se:

Allt Så varför finns du inte närmre mig.
Har varit med om samma sak och åkt in o ut på psyket. Ska försöka sjukskriva mig igen då sist läkaren på försäkringskassan tyckte jag va gör frisk trots fibro ångest dödslängtan kraftig depression osv.
Ser upp till dig och ska bli roligt att få se hur du klättrar uppåt 💜💜💜

Svar: Ja, det är det som är det jobbiga med bloggen, man möter så fina människor, men som bor alldeles för långt bort ❤
sandifighter

#4 - - Pärla:

Vad du är snäll, för snäll egentligen mot din pappa.
Känner igen mig i mycket om det du skriver framförallt om att man först och främst måste förlåta. Jag jobbar mest med att förlåta mig själv, jag har aldrig känt ett behov av att förlåta människor som gjort mig illa för hatet har gått ut över mig själv för att jag satt mig i situationer med dåliga människor.

Svar: Ja i bland tänker jag detsamma, för snäll ❤
Förlåta är viktigt, jag förlåter ofta mig själv också, just för att jag trodde på deras lögner ❤
sandifighter

#5 - - Fnulan:

Jaaaaa attraktionslagen fungerar 100%!!! Jag vet att jag alltid hittar grejer och det gör jag.
Kör på, du är så inspirerande. Fina du!!

Svar: Kram på dig fina Fnulan ❤
sandifighter

#6 - - Amanda :

Hoppas verkligen att allt löser sej för dej fina du :)

#7 - - Linda:

Väldigt långt inlägg..men fortsätt att kämpa på du, och ha många små mål..Små mål leder till slut till det stora & är bättre för självkänslan än att ha för stora mål som är svåra att uppnå..Kända människor blir oftast inte bara kända hux flux..de har jobbat hårt, envist och tagit sig igenom alla motgångar de mött på vägen..Och det är deras personliga utveckling som till slut gjort dom kända..Vägen till målet är oftast en riktig bergsbestigning men när man väl kravlat sig upp på toppen så är utsikten värt allt slit..

Svar: Precis, tack för ditt pepp, kommer läsa din kommentar de dagar jag tappar lite gnista ❤
sandifighter

#8 - - Diana Saelöen:

Underbart inlägg.... och lite skrämmande, känns som om vi har likartad bakgrund... jag har inte hamnat i utmattningen ännu men drog i bromsen i våras genom att ta semester en dag i veckan.... kanske jag kommit något längre i hanteringen av känslorna gentemot min mor ( som såg men inte ingrep när jag blev utsatt för incest (13 år) av hennes partner(inte min pappa som dog innan jag föddes). Jag skyller min fibro mycket på henne). Attraktionslagen fungerar säkert, jag har ett annat namn på den bara och har inte utvecklat det helt... men jag läser och tar pt mig av det du skriver ❤️❤️❤️

Svar: Man kan ha många namn på det. Jag upptäckte ganska fort att det är samma som en kyrklig tro, att universum i stället kallas Gud för mig. Man ber, man har tillit och det går oftast som man hoppas på ❤
sandifighter

#9 - - Therese:

Vad snäll du är mot din pappa, härliga bilder =)

Svar: Ja lite för snäll i bland tror jag och för det får jag lida 😒
sandifighter

#10 - - ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, nu specialpedagogstudent ★:

Det är faktiskt helt fantastiskt hur du kämpar på och har ett driv. Det är många som bara gnäller istället utan att förändra. Överlag är väl det det vanligaste att "jag kan ändå inte" slår till och så gör man ingen förändring. Men att som du blicka framåt, det är skitbra det är så man liksom kommer vidare :)

Svar: Ja, kollat i backspegeln har jag gjort så länge, nu kikar vi framåt ❤
sandifighter

#11 - - Mina:

Fina fina Sandi ❤ Jag blir peppad av din posiva syn på vad som händer i livet och jag beundrar verkligen din kämpaglöd. Den dagen du sitter hos Malou ska jag sitta klistrad framför teven. Du kommer lyckas, det är jag helt säker på. Du är en fin förebild hos många och det är en stor glädje att få känna dig ❤

Svar: Tack söta du ❤
sandifighter

#12 - - Jennysvardag:

Samlare lyckas alltid samla på sig allt för mycket grejer. Kan tänka mig att det kan vara jobbigt för dig att gå igenom lådorna som är kvar från din mamma.

Svar: Ja, det är det verkligen. Saknar henne så grymt mycket ❤
sandifighter

#13 - - yasmine mamma till dennis och angelina:

Så härligt och gulligt att du hjälper din pappa , och är man en samlare blir det rätt mkt saker förstår jag.
Du känns verkligen som en kämpare, fortsätt så.
du skriver så bra och ärligt. kram

Svar: Ja ibland är jag nog för gullig för mitt eget bästa när det kommer till han.
sandifighter

#14 - - Becka Lindhe :

Du har ett underbart driv & en fantastisk personlightet... Du inspirerar många, du är så grym!
jag hejar på dig & stötar dig så mycket jag kan här på dina sociala medier <3

Svar: Tack snälla ❤
sandifighter

#15 - - ullie:

åhh fina Sandra du är så klok duktig och såå bra <3
Det är jobbigt me de sjukdomar vi har de syns inte utanpå och misstolkas gärna ja men du är ju glad ... eller...

önskar dej all lycka me ditt nya såklart kör på <3 kramar

Svar: Ja för det mesta är jag det och när jag inte är glad är jag ändå tacksam ❤
sandifighter

#16 - - Amanda:

Jag tänker att attraktionslagen fungerar lite som en spegel, tänker du negativt så får du det. Tänker du positivt får du positivt tillbaka. Sen är vissa dagar bättre än andra. Du och jag gör likadant när vi manifesterar framtiden om hur vi vill ha den. Kul :) Tänker det jag innerst inne vill :) <3

Svar: Japp precis så är det 👍
sandifighter

#17 - - Jessica :

Håller med dig helt så viktigt att aldrig se sig själv som ett offer, utan fokusera på det man har jätte bra inlägg ❤️☺️

Svar: Tack ❤
sandifighter

#18 - - Anna:

Du är så stor inspiration. Du är så bra. Det är verkligen så viktigt att inte se sig själv som något offer. Ha en underbar vecka nu. Kram

Svar: Tack snälla ❤
sandifighter

#19 - - Ka:

Vad du är snäll med din far. Du är en klok kvinna du Sandra. Önskar dig en bra måndag

Svar: Ja, någon måste ju hantera gubbskrället 😒
sandifighter

#20 - - Michelle :

Hade ingen aning att man kunde få problem med halsen om man har magkatarr men där lärde man sej något nytt 👌🏻

Svar: Ja, det gjorde jag med 😂
sandifighter

#21 - - Marie:

Så fin du är i klänningen, samt man ska se till att man själv mår bra man är som agt inget offer

Svar: Precis så ❤
sandifighter

#22 - - Jeliza:

Underbara Sandi, tack för ett så inspirerande inlägg du är helt fantastisk❤️❤️ Känner igen mig otroligt mycket i din text om din bakgrund. Jag vet att jag måste förlåta de som skadat mig som du säger för att jag ska kunna må bra igen, jag försöker men de är tungt. Måste acceptera mig själv, mina diagnoser och min smärta.
Får alltid en sådan pepp & motivation av dig, du är en sådan förebild och jag är helt säker på att du kommer lyckas❤️ Massa massa kramar

Svar: Tack söta ❤
sandifighter