Dålig självkänsla, att riva sina hinder och att våga ta vara på livet.

Hej på er och tusen tack för alla fina tankar kring detta med min pappa. 
Jag satt och pratade med maken och han sa direkt, nu kommer din empati fram igen som du skulle lägga undan. Det är inte en empati för att han är min pappa utan mer för honom som människa.  
I allafall så tänker jag inte bry mig om dem. Jag har ju förmedlat till min bror vad han vill och sen är det upp till honom och resten av släkten att dividera om det hela. 
 Jag vet att många tycker det är svårt med just döden, men samtidigt måste ju man ändå kunna prata om det så man vet vad som gäller framöver osv. 
Här hemma vet vi precis vad vi vill ha och inte ha, för hur jobbigt det än är att prata om det så kan allt hända. Speciellt hos min pappa som är 1.80 lång och väger 60 kilo. Då kan ni ju tänka er hur smal han är trots att han äter, hans andning är väldigt tung och nej, jag tror inte han har långt kvar. Tror ändå han längtar och att han tycker det ska bli skönt att få vila vid sin fru igen. Sånt är livet. 





Nu var det däremot så att jag inte skulle prata om detta så låt oss knalla vidare i inlägget.
Det som jag skulle prata om är detta med att testa sina gränser och se vart det leder. 
Jag har alltid varit rädd för allt och det är jag ännu, men sen är det där med att man bara lever en gång i livet som ligger i bakhuvudet. 
 
När jag var 10, så ville jag inte leva längre, men någonting stoppade mig och jag har funderat på vad?
En vilja på en framtid?
Var det Gud "universum" som gick in och stoppade mig? 
 
Telletubby på promenad.


Man kan ju aldrig veta vad som sa stop till att göra sanning av en vilja. Genom åren har det varit lika. Kanske visste en högre makt om att min underbara familj skulle komma till mig, väntade på mig. Jag har tagit upp det förrut, att vissa tror att man föds in i en familj, att man väljer sin familj själv. Hur mycket sanning det finns inom det kan man aldrig veta. Jag har ofta funderat, men hur tänkte jag? Samtidigt bad jag varje kväll att mitt slit, min tyngd och mitt helvete skulle vara värt något. Att jag skulle kunna göra något gott och någon annan. Jag vet inte om ni minns den där tjejen, vet inte vilket årtal det var, men hon var uppifrån någonstans och det kom olja ur hennes handflator. Man trodde att hon var utvald och jag var superarg, varför hon? Det skulle vara jag! Det fanns ingen lokisk tanke hos mig, att det skulle vara påhitt, att man inte ska tro allt man läser. För mig fanns bara en tomhet, inte ens Gud tyckte jag var värd något, men genom allt har jag hållt kvar denna tro på en högre makt. Jag inser att det mediala, det som jag pysslar är väldigt likt min tro. Jag är ändå utvald, men då kommer jag till nästa punkt. 
Att tro på sig själv, att tro på att jag kan. När jag nu sitter och skriver om det hela så blir jag förvånad, där har jag gått hela barndomen och önskat att kunna hjälpa andra. När jag väl får den förmågan som jag alltid ville ha, så backar jag. 
Jag börjar blogga och får meddelande om att jag hjälper andra, ännu en gång så får jag som jag önskar, men  tror inte på att jag faktiskt lyckas, jag backar ännu en gång. 
Jag blir accepterad som föreläsare, går igenom intervjun och kommer på utbildning och jag tror fortfarande inte på mig själv. 
 


Jag har precis lyckats med min dröm, jag gör skillnad för människor, men utav rädsla och utan tro på mig själv så vågar jag inte.
 
Jag vill inte leva min rädsla av allt som är nytt, jag vill inte fokusera på alla negativa saker som kan hända, jag vill kunna leva mitt liv och inte gömma mig bakom min undersköterska kompeten, det som jag vet att jag kan, det som jag känner mig trygg och hemma med. Jag vill resa runt i Sverige för att se nytt, bo på hotell och hålla mina grymma föreläsningar. För jag vet att jag kan om jag vågar!
Det är just det som är så läskigt att göra, att våga ta steget. Att våga tro på sig själv och att man vet att man rockar. Det gör jag ju, nu ska bara den där lilla gubben på min axel som muttrar högt förstå det också. Kanske borde jag stoppa öronpluggar i öronen haha. 
För nu j****r ska denna Sandra rocka, pondusen ska fram och jag ska för första gången leva liva på riktigt, utan att gömma mig bakom någon, utan att vara livrädd för alla faror som kan dölja sig i skuggorna. De är egentligen inte faror, bara hinder som man ska ta sig över och det kommer jag göra. Vinsten är för stor för att inte satsa. Sen har jag precis tagit tjänstledigt, så nu har jag inte ens det att skylla på. Att jag behövs på jobbet haha
 


Nu till en liten hemlis jag haft. Jag har blivit hittat av en kille som heter Pontus, han skriver en bok om hur man kan jobba med självkänsla i skolan. Det är helt sjukt att han hittade min sida, han tycker jag skriver bra om självkänsla, att jag är ärlig och öppen och han har intervjuat mig till hans bok. Min bloggadress, mitt namn står med i en bok (nu hade jag ju gärna skrivit en bok själv, men jag tar det jag får haha)
Den kommer vara klar någon gång i oktober. Tack Pontus för att jag fick en chans att vara med om detta.
 
Det händer så stora saker omkring mig, för jag är grym! Det vet jag egentligen, men jag vågar inte, för tänk om....
Det finns så många tänk om.., men man kan inte leva sitt liv på en massa tänk om och livet är ju till för att levas och man måste älska det man gör. Det gör ju jag, min blogg är en av de bästa sakerna jag har i mitt liv och det är ni läsare som får mig att känna den där lyckokänslan i kroppen. 
 


Det bara suger i magen, känner ni suget? Jag tar på min fallskärm och hoppas att den håller för mig. 

Nu tar jag mitt första kliv utanför flygplanet.

#1 - - Emma :

Jag tror att där finns en högre makt som hjälper oss vid svåra vägval och svåra tider genom livet.
Glöm inte att du är en stark människa som klarar allt! Kram

Svar: Det har han varit. Jag överlåter allt sånt till min bror och släkt så får de planera bäst de vill. Jag vill inte gå ändå.
sandifighter

#2 - - Anonym:

Så fint & bra inlägg. Du formerar dig så bra❤️
Tror det finns en skydds ängel hos oss alla eller något som beskyddar oss❤️💗❤️

Svar: Tack snälla du, det tror jag med.
sandifighter

#3 - - Madde:

Så lätt att hamna där. Var nära för någon dag sen då en "vän" blev kränkt av att jag inte hyllar ett visst parti. Hela hennes fb är pikar till mig, Något år tidigare hade jag blivit superledsen. Nu ser jag det patetiska i det.

#4 - - Madde:

Så lätt att hamna där. Var nära för någon dag sen då en "vän" blev kränkt av att jag inte hyllar ett visst parti. Hela hennes fb är pikar till mig, Något år tidigare hade jag blivit superledsen. Nu ser jag det patetiska i det.

Svar: Det är bra att du inte tar åt dig. De är inte ens förtjänt av din tid.
sandifighter

#5 - - Mina:

Wow! Jag sitter här med gåshud vännen. Jag är så glad för din skull och du är ett bevis på att det går om man bara vill. Du är en kämpe och kommer att bli en grym föreläsare. Du vågade och kommer bara bli starkare för varje dag som går. Vi lever bara en gång och då måste vi i alla fall ha försökt ❤
Ska bli så kul att få veta mer om allt detta ❤ Är så glad för din skull ❤

Svar: Tack snälla vännen ❤
sandifighter

#6 - - Jennysvardag:

Wow, vilka roliga nyheter. Kul att han Pontus hittade dig och vill ha din hjälp. Så roligt att du kommer bli föreläsare. Men den där lilla gubben på axeln får börja lära sig nu att du kan och vågar. Gubben får allt ta och vara tyst nu tycker jag. Fortsätt och tro på dig själv ❤️

Svar: Det tycker jag med haha
sandifighter

#7 - - Michaela :

Du skriver så himla starkt, vet du det? ❤️

Svar: Men tack snälla ❤
sandifighter

#8 - - Popprinsessan:

Men wow, det är väl en grym bekräftelse att ha blivit hittad och intervjuad för en bok! Häftigt!

Svar: Det är det verkligen, det ger så mycket, tanken på att jag hjälper.
sandifighter

#9 - - ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, nu specialpedagogstudent ★:

Jag tänker att döden är komplex, oavsett om man tänker att det kan bli på ett sätt kommer den ändå som en chock när den sker. Den är så definitiv döden precis som födseln. Det är ju något vi absolut inte kan styra över.

Svar: Så sant 👍
sandifighter

#10 - - Pärla:

Tror de var bästa beslutet för dig, att göra det som är bra och rätt för dig.
Jag älskar att läsa om din resa och hur du tagit dig igenom saker. Kul att det kommer i en bok.

Svar: Nu är det bara två frågor, men det är ju ändå något 🙂
sandifighter

#11 - - Hanna Karlsson:

Du skriver så bra och beskriver tankar och känslor så gripande. Vi vill inte riktigt samma saker. Eller jo det vill vi visste. Jag vill ju också jobba med att hjälpa människor men mer med träningsbiten och inspirera till träningsglädje. Sorry lång utläggning. Det jag skulle komma till är att jag känner igen mig i dina tankar. Jag vet att jag är bra nog men ändå tvivlar jag. Jag vet att jag gör mycket bra, ändå grubblar jag... Så roligt med boken. Du får skriva sen när den finns att köpa!

Svar: Jag tycker definitivt att du ska följa din dröm och coacha i träning. Du är fantastisk på att peppa och sprider så mycket glädje.
sandifighter

#12 - - Therese Carlsson:

Härliga bilder 😊. Va härligt att krama ett träd det ser så mysigt ut 😊. Ja jag vet jag är konstig

Svar: Det är mysigt, ger så mycket energi ❤❤
I så fall är jag med konstig 😂😂
sandifighter

#13 - - Amanda:

Vi är lika du och jag just dom här känslan av att tänk om.. Det är en svår röst att jobba på men jag vet att jag kan men det handlar om just att våga. Håller med Hanna du är så inspirerande :) <3 you go girl

Svar: Tack snälla du ❤
sandifighter

#14 - - Kamilla:

Ha ha Teletubbis i skogen. Visst fanns det ingen blå förrän nu när du joinat deras gäng. Jisses vad var äldsta gillade Tinkey Winkey

Svar: Grön, Röd, Gul och Blå. Jodå, det fanns en blå redan, jag har en röd one piece också, så jag kan välja vilken jag vill vara 😂😂
sandifighter

#15 - - Mrs.Kjellström:

Just döden är ett väldigt speciellt ämne som är både en lättnad, jobbigt och ledsamt att prata om och speciellt att tänka på faktiskt...
Sen jag va 17 så ville jag oxå bara dö och tankarna kommer förbi mig ibland men jag försöker att leva då döden är ett helvete men livet är enbart skit......
Älskar dina inlägg och du är en av de starkaste kvinnorna jag vet :D

Svar: Tack vännen ❤ Jag är mycket bättre nu sedan jag fått rätt behandling ❤
sandifighter

#16 - - Jessica :

Så söt bild på dig i skogen, detta med Pontus var ju så kul, sådan ära att någon uppskattar det man skriver om så mycket så dom vill man ska va med och skriva i deras bok så otroligt häftig så himla glad för din skull ☺️❤️

Svar: Ja, jag är otroligt stolt. Nu var det bara två frågor, men ändå. Jag blev tillfrågad ❤
sandifighter

#17 - - Jenny:

Usch, så tufft för dig. Tänker på dig. Döden är för många svår att prata om, men något som man bör göra. Finns här. Kramar <3

Svar: Tack ❤ nu är det inte lika illa längre, med medicin och att få vara hemma är toppenbra för mig ❤
sandifighter

#18 - - Amanda :

Så fint inlägg tror det fins alltid skyds änglar❤️

Svar: Verkligen ❤
sandifighter

#19 - - Silverblomma:

Tror att man ska göra det man tror på oavsett vad andra tycker så länge det inte skadar en..

Svar: Så sant 👍
sandifighter

#20 - - Milla:

Så fint inlägg! <3 jag tror det finns något okänt där ute, nåt som är högre än allt annat <3

Svar: Det tror jag med.
sandifighter

#21 - - Yela:

Åh jag kände också som 10 åring att jag inte ville leva längre men jag tror Gud visade mig vägen & att de är en mening med allt, Att kunna hjälpa folk & göra skillnad. Du är verkligen helt fantastisk Sandi & jag är så otroligt glad för allt positivt som händer i ditt liv, du är verkligen värd allt det bästa! Jag älskar att läsa din blogg vännen, jag lär mig så mycket, känner mig mindre ensam, du inspirerar mig verkligen❤️ Massa kramar

Svar: Tack goaste du, så otroligt härligt att få läsa detta, det värmer faktiskt massor ❤❤
sandifighter