Begravning och tankar.

Som ni märker så har jag inte riktigt uppdaterat varje dag, tanken var faktiskt att jag skulle ha en julkalender varje dag med star 8.00, tanken var god, men så kom livet mitt emellan. I bland undrar jag varför jag aldrig kan göra klart något jag påbörjat, men sån är jag. Får jag för mycket i mina tankar så faller jag i hop. Som när man pyser ur luft ur en ballong. Precis så känner jag mig just nu. 
 
Man kan nog säga att min hjärna är i kaos. Jag har alltid varit en person som stått på god fot med försäkringskassan och det gör jag väl ännu. Jag vet att de har regler att följa, att hur de sedan tolkar dessa regler kan vara olika. Jag har full förståelse för allt detta, men jag kan hålla med om att vissa tolkr dessa regler lite väl hårt. Jag har en risk att bli återbetald skyldig försäkringskassan en hel del massa pengar, då maken råkade säga att jag har en blogg till dem. Han hade en tro på försäkringskassan och i och med att han jobbar med liknande fall som mitt så trodde han att det han gjorde var en bra sak, han ville visa att jag är på väg åt rätt håll. Tyvärr uppfattade inte försäkringskassan det hela på likanande sätt utan i stället så ansåg de att om jag kan sitta och blogga så är det lika med ett jobb på 25%. Visst jag skriver kanske längre perioder ibland, men det är alltid några minuter åt gången och nu har jag inte ens bloggat varje dag. Han skulle uppskatta tiden jag satt och han upskattade det lite fel tyvärr. Ja, ja...vi ska överklaga så får vi se vart det bär av med det hela. 
 
Just nu har jag hittat några kurser jag skulle vilja ansök till under våren, vi får väl se vad som händer med det hela. I dag har jag haft en sämre dag så jag har befunnit mig raklång in bed mest hela dagen, under dessa dagar fungerar youtube perfekt, jag har även hittat några gamla livesändningar på lalindas facebook grupp. Sånna här dagar har jag ingen matlust, men vi har paket med pannkakor i frysen till barnen som de kan värma när de komme hem från skolan, så det fick bli två st sådana. 
 
På fredag är det julavslutning för kidzen och maken är ledig. Tror barnen (särskilt) dottern ser fram emot att pappa också är med denna gång. Han missade lucia pga magproblem. Sen är han sällan med på just skolgrejer under dagtid, så det uppskattas. 
 
Till eftermiddagen ska vi på begravning, det kommer bli tufft. Som många av er vet så har jag aldrig haft en normal släkt eller uppväxt, det har varit en dysfunktionell uppväxt kan man nog lugnt säga. Därför har jag tytt mig väldigt mycket till Henriks sida av släkten, de har så mycket kärlek, omsorg och förståelse. Jag älskar den biten av dem, de vill gärna träffa oss och när vi var på husvagns semester så ville hans kusin träffa oss, ville ha kontakt med oss. För mig som alltid känt mig bortskuffad från min egen släkt så betyder sådant massor. Jag vill inte tjata på mina nära och kära för att få ha kontakt med dem, jag vill att sådant ska komma naturligt även från deras sida. 
Just därför kommer begravningen bli extra tuff, det är en otroligt genuin, omsorgsfull, förstående och godhjärtad man som ska begravas, en sådan människa man sällan ser. Makens fantastiska faster måste säga hej då till sin livskamrat, den man hon förväntat sig att åldras med och vara tillsammans med mycket längre än hon fick. För mig kommer det vara jobbigt att se dessa fina människor behöva gå igenom allt detta, men de säger ju att de godhjärtade människorna är de som går bort tidigt. För mig som är troende så inser jag att detta var hans plan sedan långt innan och att han var färdig här på jorden,trots detta är det ju givetvis svårt för de som får stå kvar. Jag lider med makens faster och kan inte ens föreställa mig hur tufft det måste vara för henne. 
 
Inte nog med allt detta så gick min pappas kusin bort, bara 60 år gammal, en kusin till honom som jag hade en bra kontakt med. Jag har altid försökt hålla en kontakt med min fars familj, men med honom försvan den sista länken till dem, de andra har jag ingen kontakt med förutom på begravningar. Det är jag som håller i begravningen och jag känner mig ändå djupt tacksam för det. Han var en fin människa som ska ha det allra bästa. Min mamma och han hade ett särskilt band och jag antar att han nu är hos henne. 
 
Nu ska jag njuta av en serie med min dotter medans maken och sonen är på bio tillsammans. 
 
#1 - - Nilla:

Så tungt med begravning ❤ Hoppas det löser sig med försäkringskassan. Kram

Svar: Tack ❤
sandifighter

#2 - - Jessica Högberg:

Åh nej, så jobbigt du har det nu. Begravningar är alltid jobbigt... F-kassan, jag önskar dej stort lycka till <3

Svar: Tack ❤
sandifighter

#3 - - Polär Marielle:

Menar du att dom tänker ge dig avslag på grund av din blog???
Jag som har en halvtids sjukersättning och skriver på en bok...........
Många kramar till dig och hoppas ditt år 2020 blir bra!¨
Kram!

Svar: Ja, visst är det konstigt? Jag ska tydligen inte orka skriva eftersom jag har koncentrationsproblem.
sandifighter

#4 - - Ullie:

oj å kanske man ska akta sej för fsk det tror ja nästan ja har sagt redan
beklagar igen gumman et är aldrig lätt att skiljas
ta hand om dej så hoppas vi på ett bättre år nu kram

Svar: Ja, känns dumt att behöva ljuga bara, man vill ju att de ska se ens potiential 😒
sandifighter