Lucia firande och julkalender dag 13 och 14.

Lördagen här hemma har bara gått i vilandets tecken, det har varit så mycket med samtal och email kontakt att begravningen är allt jag tänker på just nu. Samtidigt som planeringen sker så får jag upp bilder på han och då kommer tårarna. Även om vi inte träffades så ofta så var min pappas kusin alltid närvarande i mitt liv, både att vi träffades och pratade i telefon. Sist så sa han till mig, tänk att det ska krävas en begravning för att vi ska ses, men på mammas tid sågs vi ändå. Känns så konstigt att det är hans begravning vi snart går på. Umderligt, hur livet förändras. I allafall så har julgardinerna börjat komma upp, lite i taget annars kör jag slut på mig fort. Jag går och lunkar i min egna takt här hemma. 
 
I går var det Lucia och ni var nog många som precis som mig bjöds på lucia tåg, jag hade turen att gå på två, en på skolan och en i kyrkan. Min dotter som var tärna båda gångerna sjöng otroligt vackert och givetvis blev jag berörd som många andra mammor när de ser sina döttrar gå i dessa tåg. 
 
Lucia som kom från syrakusa var en otroligt stark kvinna, inte var hon bara en givmild och generös kvinna mot de fattiga och besökte se ensamma, hon var också en kvinna med styrka som stred för rätten till sin egna kropp och mot att bli bortgift. Denna enorma kvinna levde på 300-talet och redan då protesterade hon mot det som många kvinnor fortfarande kämpar mot. Tänka vilken lång kamp det har varit och är. 
Mannen hon var trolovad till kände sig kränkt (den har man ju aldrig hört förrut) och anmälde henne till de som förföljde kristna, hon blev torterad, men avsa aldrig sin tro. Hon blev därför såld till ett bordell och senre dödad. Hon kämpade mot det många kämpar mot i dag. Att bli trodda, att få rätten över sin egna kropp och att få vara den man är. 
 
Människor kämpar för att få vara sig själva, men sen går jag här och inte är nöjd över hur jag ser ut. Instagram och youtube förvränger det som vi är, för vi är inte vårt utseende, vi är människan innanför. Vill du ändra på något så ändra på hur du tänker om dig själv, varje dag, varje timme, varje minut och varje sekund. 
 
Därför vill jag nu att ni sätter er och funderar på de egenskaper som ni alltid klagar på hos er själva. Tex jag gillar inte mitt leende, jag gillar inte mina ben, jag blir aldrig bra på kort. När ni skrivit upp ett par sådana så stryker ni inte och skriv "jag älskar" framför. Jag älskar mitt  leende, jag blir så fin på kort, jag älskar mina ben. 
 
Ja ni förstår.... tänk att vi aldrig skulle kunna vara så elaka mot en vän, i våra ögon är våra vänner vackra just för att vi tycker om dem. Så varför är vi så taskiga mot oss själva, tycker vi så illa om oss själva. Nej, vi borde visa oss själva mer medkänsla.
 
Träna in detta varje dag så ni verkligen omprogramerar er hjärna till att lita på det ni säger, tillslut blir det er sanning, tro mig. Jag gör detta ofta och efter att ha stävat efter olika skänhetsideal så är jag riktigt nöjd med den jag är i dag. 
 
Hejja er, vi är alla så otroligt fina på våra egna sätt!!!
 


Livet som kronisk sjuk.