Hur vi håller vår kärleken vid liv.
Innehåller affiliatelänk.
När jag skrev om min och makens bröllopsdag, så berättade jag att vi varit gifta i 13 år, jag fick då frågan, hur har ni gjort för att behålla kärleken vid liv så länge?
Det är en svår fråga kan jag tycka, det har inte alltid varit en dans på rosor. Mina antidepressiva och min depression ställde till det rejält ett tag för oss.
En av de viktigaste punkterna för oss är nog att vi aldrig gett upp. Inget förhållande är alltid en dans på rosor, två ggr har vi varit på väg att gå åt skilda håll, men vi har pratat och pratat och båda gångerna bestämt att kämpa oss vidare.
Det har varit tufft, vi har knappt aldrig barnvakt och vi har stått inför val som kanske inte alltid varit de bästa, men vi har stöttat varandra och kämpat på ändå.
Något som verkligen har hjälpt oss är boken Kärlekens olika språk, som ni hittar här.
I boken får man läsa om hur människor har olika sorters kärleksspråk.
En kompis tipsade oss om boken i en av våra jobbiga perioder. Vi båda läste på ordentligt, gjorde testet och kom på hur vi skulle hjälpas åt för att komma vidare. Däremot har jag haft jätte tufft, då hans språk är beröring och bekräftande ord. Med min barndom i bagaget är just detta så otroligt tufft för oss.
Mina är tid tillsammans och gåvor.
Sakta, sakta började vi båda tänka lite extra på vad vi gjorde och hur vi gjorde det på.
För mig är det yttre viktigt, att man vårdar sig själv och inte går in i någon slapp variant. Båda tränar, förutom nu då jag har det tufft med min utmattning. Sen givetvis så kan man gå i mysisar hemma, det är inte så jag menar. När jag menar vårda så är det givetvis VÅRT förhållande jag pratar om och ingen annans.
Sex är något vi båda anser viktigt i förhållandet och det var väl under mina antidepressiva perioder som det tuffa kom, när jag tappade lusten. Han stod däremot ut och vi kämpade på.
Vi gillar båda att ha kul både i sängen och utanför, vi tvekar aldrig att pröva på något nytt, vi kan vara tokiga, barnsliga och totalt knäppa vare sig vi är i eller utanför sängen.
Vi tar mycket på varandra, pussas mycket och visar att den andra är attraktiv.
Enligt dottern är det inte undra på att hon blev som hon blev när hon har världens knäppaste föräldrar haha, fast då menar hon givetvis utanför sängen haha (så ingen missuppfattar)
Att man vårdar och har omsorg om varandra, att man kan förstå vad den andra går igenom, att man ser på sin respektive om personen är stressad eller inte. När maken kommer hem från jobb så vet jag precis vad han behöver. När maken ser att jag är depp så vet han vad jag behöver. Då ger vi båda varandra tid.
Gemensamma intressen, men även frihet att ha egna intressen. Stöttning över att kunna få göra det man vill, på fritiden som i arbetslivet.
Att kunna prata om allt. Vi bråkar sällan, är det något så tar vi upp det med detsamma, samtidigt kan jag se det som en sämre grej också, barnen ser aldrig att vi grälar, de vet knappt vad det är. Så det är väl på gott och ont. Skulle vi bli osams så gömmer vi nog oss mer undan, tills vi kan prata med varandra igen.
Tålamod och en hel massa kärlek till varandra.
Mer kommer jag nog inte på för tillfället, vad är era tips på hur ni har behållt kärleken vid liv?
Tycker du min blogg är intressant, glöm inte att trycka på gilla innan du går vidare, en kommentar tackar jag inte heller nej till.
För att inte missa inlägg, gilla sandifighter på facebook
Så intressant att läsa! Den boken kanske man får ta och kolla in. Tycker det är så fint att ni hållt ihop så länge