Lycka till mig och lycka till dig. Vad gör oss lyckliga egentligen.

Jag är med i en grupp på facebook, en helt underbar grupp där vi lajvar (eller hmm....jag har gjort det en gång och sen inget mer, men det kommer). Det är en grupp där man kan få en ordentlig sammanhållning med människor om man anstränger sig att vara med och kommentera osv. Man behöver med andra ord inte lajva, man kan vara med och kommentera om man vill. Gruppen tar gärna emot fler medlemmar och nya vänner, så är du intresserad välkommen. Här hittar du gruppen. 
 
Nu var det ju inte det jag skulle prata om utan ordet lycka (fick tanken via gruppen). Vi pratar just lycka under denna vecka i gruppen. Frågan om man känner sig lycklig har kommit upp. 
 
När jag såg ordet funderade jag på vad är lycka egentligen? 
 
Jag själv har ju sagt att jag inte kan känna lycka pga dystymin, men egentligen vet jag inte vad det är.  Så hur vet jag då att jag inte är lycklig?
Läser man om dystymi står det där med, personen har svårt att vara lycklig, vad menar de med det?
 
Om lycka är att man gråter eller skriker, av glädje så har det aldrig hänt mig. Samtidigt är jag inte är en sån person. Jag älskar att skratta och jag kommer hålla min positiva synsätt, men att skrika och gråta glädjetårar har nog aldrig riktigt hänt.  
 
Är lycka att man känner sig nöjd i livet?
 
Att man har vänner man gillar att umgås med, att man har en underbar man som man älskar och barn som visar sig är på väg att bli fantastisk människor. I så fall är jag lycklig ofta.
 
Är det när man känner att man gör något meningsfullt i livet?
 
Det gör jag genom denna blogg, även om jag skulle vilja nå mer och få mer gilla hjärtan här nedanför.
 
Givetvis har fakta Sandi kollat upp detta ord och tittar man på wikipedia så förklaras lycka så här. "Lycka är en känsla av välbehag".Nu är inte wikipedia en pålitlig källa, men jag gillade förklaringen på ordet.
 
Om man nu översätter detta i mitt liv så har jag ändå stunder av lycka. Jag känner mig belåten med livet. Jag har en fantastisk familj som jag älskar och som älskar mig trots mina problem med kroniska sjukdomar.
Nu fortsätte jag läsa på wikipedia  och det forsatte med att pengar och hög status inte gör en människa lycklig. Inte heller är allvarliga sjukdomar något som kan störa en människas lycka. 
 
Lycka är enligt wikipedia "Exempel på några faktorer som har långvarig effekt för hur lyckliga vi känner oss är personlig status och respekt från andra människor samt att ha ett fördelaktigt utseende"
 

Även en person som mist sitt djur kan vara lycklig även om hen är ledsen och mår dåligt. För personen kan ju tycka att hen har ett meningsfullt jobb och en familj samt andra relationer som hen mår bra av. 
 
Jag har alltid funderat på hur människor i i-länder alltid strävar efter mer och mer, man vil ha mer saker, man vill ha mer pengar och man vill ha lyxigare mat. Tittar man i stället på u-länder tex byar i Afrika. Visst de är fattiga, vissa barn kan inte gå i skolan, de har tygbollar de själva gjort som de spelar fotboll med, men tittar man på små snuttar från videon där man kan bli fadder osv till barn så ser de ändå lyckliga ut. Något jag även kan se i Sri-Lanka. Hur kan de vara lyckliga med så mycket jobbigt ändå runt i kring dem?
Vad är det som gör att människor i i-länder har ett behov av att köpa mer och mer, vill tjäna mer och mer och bara fortsätta stressa sig själv tills man stupar. 
Jag har inget svar på det hela, för jag gör precis likadant. Kanske är sociala media en bov till det hela, man ser vad alla andra har och hur alla andra lever. 
När jag rensade barnens rum så blev jag chockad över alla leksaker de hade, mer än häften har de knappt rört. Jag skulle vilja säga att jag inte vet varför de fått så mycket, men det vet jag. Det har gjort mig lycklig att se hur de öppnar paket och hur glada de blir över det. I dag funderar jag mycket på om det verkligen gjorda oss lyckliga. I stället gjorde vi av med pengar som vi kunde ha lagt på något annat. 
 
Det är ju inget man kan göra åt nu, men ordet lycka får mig att fundera på olika saker. 
 
I dag tror jag ändå att jag är lycklig. Jag har en familj som betyder massor för mig, jag har ett underbart hus med en fantastisk skog omkring mig som ger mig lugn och en trygghet. Jag har vänner som alltid finns där för mig i vått och torrt. Jag har människor omkring mig som inte kan förstå, men accepterar kanske man kan säga, mina båda kroniska sjukdomar. De står ut med att jag i bland avbokar, att jag då och då kommer med en ledsen mun och just då kanske bara måste kasta ur mig saker. Det är okej med dem att jag i bland inte kliver upp ur sängen och i stället kryper barnen ner hos mig. De hjälper mig med olika saker för de har en otrolig empati och aldrig tar något för givet. Jag har under många år haft ett otroligt bra jobb som jag trivts på och som utmanar mig i vardagen. Jag har alltid haft tak över huvudet och mat på bordet, hur jobbigt vi än ha haft med ekonomin. Jag och vikingen har tagit oss igenom mycket, men vi har alltid jobbat för att ta oss framåt och här är vi nu. Visst är  jag lycklig, men kanske just för att jag rräffade rätt man. 
 
Kan inte ens man eller familj acceptera ens koniska sjukdomar, om ens respektive rymmer i från det hela, så är personen ändå inte värd det. Att ha någon som accepterar en för det man kämpar med är jätte viktigt, annars kan man leva utan ett förhållande. 
Däremot tror jag att det gäller att öppna ens ögon. Titta sig omkring för att se saker i vardagen som man fakiskt är lycklig för. Alla har något, men inte alla ser det. 
Däremot tror jag att man måste acceptera sina kroniska sjukdomar, att ändå hitta små positiva saker man har runt sig. Visst har man ont, jä***kt ont, men man kan inte göra något åt saken ändå mer än att vila. Visst sjunker jag i humöret, men även där vilar jag. Vila gör mycket för kroppen, men att ta tillvara på de stunder man mår lite bättre är också underbart. Att göra det man älskar och att bara tillåta sig att må dåligt. För det är viktigt att följa kroppens flow också. 
 
Ingen lovade att livet skulle vara lätt, vissa lider mer, men varför inte göra det bästa man har av det man har. 
 
Nu är detta mina tankar och funderingar, jag kan inte säga vad alla andra ska tycka och känna. Däremot hoppas jag att detta ska ge lite motivation och inspiration. 
 
Nu har jag skrivit vad som gör mig lycklig. Vad är det som gör dig lycklig?
 
(ber om ursäkt för felstavningar och dålig meningsuppbyggnad, men hjärnan vill inte riktigt fungera)
 
 
 
 

För er som vill fortsätta följa mig, klicka in på sandifighter och följ min sida på facebook. 
Där uppdaterar jag med varje nytt inlägg jag skriver.
 
Gillar du inlägget så glöm inte att trycka på hjärtat, det skulle uppskattas mycket ❤
 
 
 





#1 - - Netti Starby:

Det här med lycka är verkligen ett stort ämne och ett av mina är såklart mina barn. Vilken härlig grupp du tipsar om den måste jag spana in! <3 Kramis

Svar: Ja gruppen är underbar. Visst gör barnen så man mår bra och man glädjs åt varje framsteg de gör i sin utveckling ❤
sandifighter

#2 - - jessica:

Åh vilket härligt inlägg ja man har ju så mycket att va tacksam för bra att skriva upp vad som gör en lycklig för dagar man är lite låg det har ja tänkt att skriva upp med så bra att ha ju❤️ ska kolla in gruppen tack för tipset 😍

Svar: Ja det är underbart bra att ha ❤
sandifighter

#3 - - Malin Lundskog:

Tycker att du genom ditt inlägg beskriver tydligt något som jag ser som en superduper viktig ingrediens i lyckan/glädjen - och det är tacksamhet! Det är något som okaraktäriserar lyckliga människor, att de har förmågan att känna tacksamhet och det verkar du onekligen ha. Det är dessutom något som vi kan träna på :-)

Har skrivit mycket om det här med glädje och lycka och hur viktigt det är för hälsan, bland annat i min bok GLAD FRi STARK https://www.malinlundskog.se/mina-bocker/

Svar: Ja tacksamhet, kärlek till sig själv, ger glädje. Det är enkelt att ta med sig dem i de svåra stunderna. Då när jag har ont och känner mig seg.
sandifighter