Vardagsdejt med en vän.

Tisdag i dag och nu dröjer det inte förrens vi ska på ett litet höstlovstrip. Det ska bli så kul att bara få komma i väg och rå om oss som en familj. Inga måsten, inga läxor och inget jobb. Jag kommer försöka tidsinställa ett inlägg så inte bloggen ekar helt tomt ändå. 
 
Det har blivit miss mellan läkaren och mig så i två dagar har jag varit utan mina stabliseringsmediciner. Jag känner mig lite trött, men lyckades ändå komma i väg på en promenad, inte så lång, men en promenad blev det. Lite mysigt när det ligger vitt på fälten utanför, jag har tur som bor så fint och visst skänker en bild som denna en tröst och en glädje, en tacksamhet att lilla jag ändå får vara en del av universums värld. 
När jag har en dålig dag så räcker det egentligen bara att vara utomhus och se allt det fina vi har i världen och då har jag lätt att glömma allt det onda för ett litet tag. När man är med om något så mycket större så försvinner ens egna små pettitesser en liten stund. 
 
Höstens natur i all sin prakt.

Nu var det ju inte det jag skulle skriva om, utan gårdagskvällen. Den spenderades nämligen inne i stan med kina mat och bion "Tills Frank skiljer oss åt",tillsammans med min bästa vän. Vi fick chans att prata om hennes trip till sydafrika, volvobilar, leasing och mitt bloggande. Jag har nyss sett filmen "Unreal" på netflix, en sevärd, tragisk och berörande film om en kvinna med kronisk trötthetssyndrom. Om man tycker man har ont med tex fibro, så ska man kika på den, för jag blev så grymt tacksam för de små problemen jag har. När man såg dessa kvinnor och män sängliggandes med ögonbindel och hörselkopor, människor som inte kan gå, hur de blir sängbundna och isolerade. Man blev så berörd och jag var så tacksam för jag tror definitivt att mina vänner ändå skulle finnas där för mig, precis som jag för dem om liknanade hände. I allafall, det jag skulle komma till var att vi även pratade endel om detta och människors okunskap om dessa sjukdomar. Jag är så otroligt lyckligt lottad med mina vänner, hur jag än mår så får de alltid mig att skratta. 

Ett skepp kommer lastat, med vadå? Friterad ananas och glass.

Filmen, "Tills Frank skiljer oss åt" handlar om en lärare som letar efter kärleken, som hon sedan finner i en kollega. Kollegan i sin tur ska åka till Australien (tror jag det var). Lärarinnan går hos en totalt ointresserd livscoach som menar att hon siktar för högt med sina färhållande och måste hålla sig längre ner, till män som faktiskt är intresserade av henne. Så träffar hon en ny och hennes samt andra männsikors liv blir bara knas, hon trillar in i ena lögnen efter den andra och snart vet hon själv inte vart hon ska ta vägen. Det är en sån där pinsamt rolig film, man sitter och skäms för hennes skull och nästan ber henne att hålla tyst för det blir så pinsamt, men absolut rolig. Sevärd och jag rekomenderar den verkligen. 
 
I dag ska jag lägga mig tidigt för i morgon ska vi till mammas grav och min s.k pappa ska med och med han samt två barn behöver jag all energi jag kan få. 

Hoppas ni får en trevlig kväll där ute. 
 

Dela gärna vidare ❤


För er som vill fortsätta följa mig, klicka in på sandifighter och följ min sida på facebook. 
Där uppdaterar jag med varje nytt inlägg jag skriver. Dela gärna dessa inlägg vidare till människor som skulle behöva dem. 
 
Glöm inte att trycka på hjärtat här nedanför när ni läst klart inlägget, det skulle uppskattas mycket och hjälper min blogg att växa. ❤