Minnet för en med kronisk värk.

Något som jag diskuterade med min vän i går var detta med minnet vid fibromyalgi. 
 
Maken har alltid en förmåga att irritera sig när han kommer hem för att allt är halvfärdigt. Dammsugaren står framme, kläderna för vikning ligger i högar på sängen. Han irriterar sig på att allt är halvfärdigt, att jag drar fram och inte gör klart.
 
För honom är det superkonstigt, men är det verkligen så knepigt för oss med fibromyalgi.
 
Dammsugaren står inte framme för att jag har ställt den där och tycker den står bra. Kläderna ligger inte på sängen för att jag tyckte jag skulle göra det sen. Hade jag kunnat så skulle jag göra klart allting och få det gjort, men så enkelt är det inte för mig. 
 
Jag börjar med ett gott hjärta om att jag ska göra en sak i taget, men tyvärr slutar jag inte där. Nu undrar säker många varför, varför i hela välden kan jag inte göra klart en sak i taget?
 
Jo för min städdag kan se ut så här, hoppas ni nu hänger med i min röra haha. 
 
Jag börjar med att plocka ur diskmaskinen, där kan jag hitta något som ska ut till vardagsrummet, ser tvätten (vi hänger kläderna på tork där) och ser att jag måste vika tvätt (vid detta laget har jag glömt diskmaskinen), lägget tvätten i höger på sängen. I tvätten hittar jag en kökshandduk och inser att den måste jag hänga upp med en gång. Kommer in i köket och ser att golvet är skräpigt, hämtar dammsugaren och påbörjar städning, kommer på att jag måste på toa, sen är jag värd ett break och sätter mig vid datorn i varddagsrummet med en kopp kaffe. Här fastnar jag och när maken kommer hem så är diskmaskinen halvt urplockad, dammsugaren står framme så han nästan snubblar, tvätten ligger ovikt på sängen och jag sitter i soffan. 
 
Hur enkelt som helst att glömma, om man heter Sandra haha. 
 
I går ggick jag och maken runt för att leta efter tändstickorna, jag visste att jag hade haft dem i köket på morgonen, men där försvann alla spår. Jag började till och med fundera på om jag råkat slänga tändstiksasken. Det roliga är att asken är en sån där stor och inte en pytt liten, så den borde vara lätt att hitta. Vilket vi gjrde tillslut, på hyllan med kokböckerna. 
Mina hemnycklar försvann för ett tag sedan, men de tänker jag kommer fram när jag minst anar det, hemma ligger de för att jag kom in genom dörren samma dag de försvann. 
 
Det finns däremot gånger då jag blir så arg och irriterad på mig själv för att jag aldrig minns något, men man vänjer sig mer och mer med tiden. 
 
I dag däremot ligger mina lådor fortfarande på golvet, för längre än så har jag inte orkat haha men med lite vila så kommer jag i gång igen. Bort ska det i allafall. 
 



 

För er som vill fortsätta följa mig, klicka in på sandifighter och följ min sida på facebook. 
Där uppdaterar jag med varje nytt inlägg jag skriver.
 
Glöm inte att trycka på hjärtat här nedanför när ni läst klart inlägget, det skulle uppskattas mycket och hjälper min blogg att växa. ❤
 
 
 

#1 - - Mina:

Oj vad jag känner igen mig. Jag gör precis samma sak men utan fibromyalgi 😂 Kaos i hjärnan brukar jag kalla det men det skulle lika gärna kunna vara många bollar i luften. Jag drar fram som ett ånglok hemma och det blir kaos och sedan tröttnar jag. Tack för att du delar med dig ❤ Kram

Svar: Haha, ja så kan man ju också ha det 😂
sandifighter

#2 - - Netti Starby:

Men oj vad jobbigt du har det och starkt av dig som delar med dig av dina besvär. <3 Kramis

Svar: Ja, jag hoppas att det kan hjälpa andra och att människor som lider av kronisk värk ser att de inte är ensamma ❤
sandifighter