När depressionen tar över ens kropp.

I dag är det en sån där jobbig dag, då när depressionen tar över, i och för sig har det varit flera jobbiga dagar. Jag vet att jag kommer ur det, även om det känns botten just nu. Jag vill bara dra täcket över huvudet och sova bort den dåliga perioden och komma tillbaka till den bättre.
Jag vet inte hur jag ska förklara riktigt, en känslan av att ingenting är bra, att jag inte har lust till något. 
Det känns som om allt det bra vänder till dåligt utan att jag vill det. Som om hjärnan får sitt eget liv. Tillsammans med utmattningen blir allt bara värre och orken har försvunnit mer, dipparna blir lite tuffare.  
Jag lyckades ändå ta mig ut för att hämta sonen, vilket är ett stort steg framåt, kanske kommer energin och glädjen tillbaka så småningom med lite luft. 


 Att leva med en kronisk depression är riktigt jobbigt, känslan av att man tappar orken, lusten och viljan, att allt försvinner av sig självt och bara är borta. 
Depressioner gör att jag har svårt för ljud och när man har barn så är det inte så enkelt att skippa alla ljud, därför har det kännts som att huvudet nästan exploderar. Nu ska jag däremot krypa ner i lugnet bredvid min man, en kopp te, tända ljus och batman på tv. Det får jag nog erkänna är höjdpunkten på dagen. 
 
Sov gott mina vänner.

 

För er som vill fortsätta följa mig, klicka in på sandifighter och följ min sida på facebook. 
Där uppdaterar jag med varje nytt inlägg jag skriver.
 
Glöm inte att trycka på hjärtat här nedanför när ni läst klart inlägget, det skulle uppskattas mycket och hjälper min blogg att växa. ❤
 
 

#1 - - Hannas krypin :

Jag har svårt att föreställa mig hur det känns att må så här dåligt i princip varje dag. Men dina inlägg för att min förståelse ökar mer och mer. Sluta aldrig skriva! 💜💜💜

Svar: Tack goa goa Hanna ❤
sandifighter

#2 - - Diana Saelöen:

Usch så jobbigt... jag är oerhört tacksam för att jag inte har hamnat depression. Hoppas din dipp snart vänder. ❤️

Svar: Tack ❤
sandifighter