Back to top

Attraktionslagen och kronisk värk.

Attraktionslagen och kronisk värk.

För flera år sedan hörde jag talas om attraktionslagen. För mig lät detta helt otroligt, jag håller mig positiv och sen får jag det jag önskar. Riktigt så lätt blev det ju inte. Åren har gått och jag har väntat på allt jag velat haft. Den perfekta drömkroppen när jag tränade, utbyggnad av huset, pengar på banken, att jag slutar jobba..*pust* ja, ni hör ju. Jag blev så depp av att vara positiv. Jag försökte ju. Men på mig fungerade det helt enkelt inte.

Jag läste även självhjälpsböcker och för mig lät allt lika. Men jag har kroniska sjukdomar, ska jag bara tänka bort dem. Min mamma dog i cancer var det för att hon tänkte fel som hon gick bort.

Hur skulle jag bemästra attraktionslagen, jag och mina kroniska sjukdomar.

För mig fanns det ingen möjlighet att tänka bort mina sjukdomar och hur ska jag hålla mig positiv i en av mina nedåt perioder. Nej, det här med attraktionslagen fick jag inte i hop i huvudet. Allt sitter i hjärnan, hur ska det fixas med att tänka positivt. Jag kan inte bara sluta tänka på att jag är kronisk sjuk. Det finns där och det är ingenting jag kan göra något åt. Mitt liv är bara ett helvete och så är det. Jag kommer dö av värk och depression, aldrig få göra det jag drömmer om.

Att ge upp!

Vi märkte tidigt att min dotter var medial, de sa att även jag skulle vara det. Men vart var mina gåvor. Jag var healer och gick reikikurs, helade några, men slutade sen. Jag hade definitivt inte någon gåva jag inte. Så var det med det.

Tidningsintervju och en fotografering med en erfaren fotograf, en del av min önskan från universum och attraktionslagen.
Att få bli intervjuad för en tidning har varit ett av de mål jag drömt om. Denna gång handlar det om dystymi och mina tankar kring att ha haft en självmordsbenägenhet sedan jag var 10 år.

Sen gick jag in i väggen för andra gången och.

Jag kände att jag måste göra något åt mig själv. Eftersom jag gått på meditation så startade jag upp med det. Lite smått i början, men jag kände saker, upplevde saker genom min meditation. Jag började lära känna min magkänsla lite mer och lite till. Och tillslut ännu mer. Jag började inse saker för mig självt. Min tro och min känsla för meditation och attraktionslagen började komma upp till ytan. Visst var jag en healer, men inte som jag trodde. Jag hade healingen i mitt energifält och genom att umgås med andra så delar de den. Mina vänner har alltid pratat om Sandra energi. Nu förstod jag plötsligt vad de pratade om.

Jag var en lärare åt mig själv.

Precis så kändes det. Det ena efter det andra kom fram, som en blixt så började jag sätta i hop varje liten del. Jag insåg att vara medial är inte på ett visst sätt. Attraktionslagen var inte samma för alla. Jag började lyssna på mig själv och det jag fick till mig. Jag kände att jag skulle guidas åt rätt håll, men bara om jag lyssnade på mig själv. Det var fel livsväg för mig, däremot om jag inte jobbat med det jag gjorde fram tills nu så hade jag aldrig växt som människa och i själen. Jag är inte längre gjord för att arbeta inom LSS. Att lämna mina stjärnor var det tyngsta jag någonsin gjort. Men min själ måste vidare nu när jag förstår hur allt hänger i hop.

Att försäkringskassan började krångla tog en del av mina krafter och jag tog en paus från bloggen. Jag visste inte vart jag skulle i livet. Jag visste att jag inte var frisk ännu och jag orkade inte med deras (som jag kände det) tortyr. Men jag och maken bestämde oss för att se det som en lärdom. Vi visste inte vad just då, inte heller just nu, men lärdomen kommer vi hitta.

Jag kunde inte stoppa flödet.

Det bara fortsatte. Byt blogg, rikta in dig på de kroniska sjukdomarna mer. Jag vet flera som sa att det var ett knasigt beslut. Ville jag växa som bloggerska var det bättre att jag stannade kvar på min blogg och fortsatte. Men hela kroppen skrek BYT! det kommer komma läsare. De kommer hitta dig, människor som vill framåt. Du kan det här med att vara drabbad av kroniska sjukdomar. Använd det, vänd det till din fördel.

Jag sa upp mig från jobbet, jag kände att det var rätt beslut. Min dåliga stresstålighet skulle inte orka att både jobba åt mig själv och på ett schemarad. Jag ville mer än det jag gjorde där och då. Jag kände hur jag skulle vara hemma, satsa på mig själv. Göra det som mitt hjärta brinner för.

Jag har insett vad attraktionslagen är för mig och mina kroniska sjukdomar.

Jag är tacksam för det jag har. Vi har tur som kunde låta mig gå hemma, knapert skulle det bli. Men hela familjen var med på att detta var det bästa för oss. Jag har så mycket att vara tacksam för trots tom pengakonto. Att kunna sätta foten i trädgården och plötsligt vara ute i skogen. Jag är tacksam för att jag ändå har en fungerande kropp trots värk och skavanker.

Detta betyder inte att jag inte sörjer det jag än gång hade och det jag kunde. Självklart gör jag det!

Jag gråter för den smärta jag vrider och vänder mig av. Jag lägger mig i sängen och tycker livet är surt. Det får man göra även med attraktionslagen. Men trots alla symtom vi har och de nya vi får, så fortsätter livet där ute. Och livet utanför det vi har, tycker och känner är vackert. Jag behöver inte få anhöriga att förstå vad jag går igenom. Orkar jag inte något som jag blir tillfrågad till så säger jag bara nej! Förklarar att jag har en dålig period, that’s all.

Behöver de veta mer, nej, definitivt inte.

Däremot vill jag genom min blogg förklara för människor vad kronisk sjuk betyder och vad de kan hjälpa till med om de känner en som är drabbad. Jag vill att ni som är drabbade ska se att det finns fler av oss och hur en vardag ser ut med barn, aktiviteter, depression och värk.

Har attraktionslagen gjort något för mig?

Ja, det har den.

När jag gick hem så visste vi att det skulle bli tufft, men som en skänk från ovan så fick min pappa ett arv av sin kusin. Jag och min bror fick en viss del av den summan, förhoppningsvis kommer det att hjälpa mig tills coronan är över och jag kan komma ut och föreläsa igen. Jag har dröm om att få gå hemma, skriva en bok och blogga. I dag gör jag båda och varje dag är jag tacksam för de delningar, de rekommendationer jag får. Min blogg kommer aldrig handla om att gräva ned sig. Den kommer handla om hur man reser sig ännu en gång och ännu en gång. Den handlar om att vara som en studsboll.

Min dotter har fått samma känsla som mig. Hon har drömt om att få ett kompispris i skolan och i år fick hon det äntligen. Även om det tog tid så gav hon aldrig upp sin dröm. Likadant gör jag. Jag kanske inte blir den berömda författaren, bloggaren i dag, men det betyder inte att jag inte lyckas om 10 år. Har man en dröm ska man följa den, vare sig man är kronisk sjuk eller inte.

Hur kan jag som anhörig stötta den med kroniska sjukdomar för att hita det positiva?

Du kan börja med att inte visa sin frustration över hur livet blev för dig. Det är inte du som lider av värken. Det är vi som är drabbade som gör det. Du kan stötta med att finnas där och låta den drabbade ta sig igenom de dåliga dagarna. Lär dig att förstå vad värken handlar om och vad den drabbade behöver. I början kanske det skriks och gapas åt dig. Men så småningom kommer du förstå och veta själv vad du kan göra. Försök att visa en positiv sida trots allt det svåra. Det kommer ta på dina krafter lika mycket som det gör på den drabbade, men det kommer ge med sig i längden. Det kommer öka er livsglädje av att du bara finns där.

Men först av allt, ställ dig frågan. Kommer du orka det här, kommer du kunna visa den positiva sidan och ta dagen som den kommer. För det är just det som behövs. Din kämpar anda och en styrka för att föra er framåt.

Hoppas ni alla får en trevlig helg. Det ska definitivt jag göra med värk, depression eller inte.

Läs också:

Historik och fakta om fibromyalgi.

Trötthet, en av fibromyalgis symtom.

Dystymi, kronisk depression.

Från tro på försäkringskassan till misstro.

sandifighter@hotmail.com

Kvinna 40 plus. Bor ute i skogen med man och två barn. Jobbar heltid med sociala medier och författarskap, samt att jag föreläser. Vill kunna inspirera andra med kronisk värk och kronisk depression.

Comments

  1. Alltså vännen du skriver så fint
    Det skulle va kul o träffa dej eller din dotter för att se va härligt n kunde se om mej o mitt gnäll

    Vännen ja kommer aldrig in på din blogg aldrig
    Söker massa olika alternativ . Nu kom ja in via tele efter några sök
    Kram fina du

    Reply
  2. Så fint att läsa detta, från hur du tidigt inte kunde se sambandet till att nu se saker i ett vidare perspektiv. Jag kan förstå att man lätt tvekar i sin förmåga, har själv inte haft det så lätt genom livet men någonstans så när man börjar komma in i ett speciellt tänk förändras så mycket. Du gjorde helt rätt i att byta till egen domän man får e helt annan trogen skara följare på det sättet.

    Reply
  3. Det gäller att hitta lösningar och tänka positivt även om man mår jätte dåligt. Du tänker åtminstone framåt ochvförsöker att hitta mål. Bra gjort. Lycka till med din bok och meditation <3
    Kram

    Reply

Kommentera

%d bloggare gillar detta: