Back to top

Depression känns tungt, psykisk ohälsa känns tung.

Att leva med psykisk ohälsa i resten av sitt liv är en kamp man kämpar mot i hela sitt liv. Och ja, jag skriver kämpar som många kanske kopplar till något negativt, men det är precis så min kroniska depression känns.

Tänk dig en stor och tung stenbumling som du ska försöka flytta framåt. Du tar i med all din kraft, lägger skuldran emot för att butta eller knuffa på och allt som händer är att du skjuter den någon millimeter framför dig. Precis så känns det, som om man varje dag måste skjuta på denna sten. När jag tröttnar på den, det är då jag dippar och dippar man för mycket så kanske man inte orkar mer. Det är inte egoistisk. Det är bara så förbannat tufft och detta ska jag leva med i resten av mitt liv. En depression som är kronisk, den känns hela tiden och går aldrig över.

En depression som känns tung och gör att jag lever i min egna gråa lilla värld. Jag kommer aldrig bli frisk, däremot kommer jag heller aldrig dö. Eller ja, det beror ju på i och för sig, jag tror du förstår vad jag menar. Det finns ingen bromsmedicin. Det finns bara mediciner som gör att man håller sig på rätt nivå.

Vad var det som fick mig att vilja börja skriva om detta just i dag? Om psykisk ohälsa och känsla av att kämpa för överlevnad. Kämpa i stället för att bara göra slut på allt, göra slut på min depression som känns så tung?

Kronisk depression
Kronisk depression är en tung börda.
Bipolär, depression, samt många många fler psykiska sjukdomar. Alla är lika jobbiga och min depression känns så ofantligt tung.

Jo, det finns en musikgrupp som heter ”två blyga läppar” och en av killarna där förlorade sin kamp till psykisk ohälsa, bipolär sjukdom. Nu har inte jag samma problem, däremot är kronisk depression, dystymi liknande bipolär sjukdom. Fast utan det maniska.

Det gör mig ont varje gång jag hör talas om död och psykisk ohälsa. Hur en människa kämpar, men så rasar allt och man orkar inte mer.

Min kompis berättade för mig att det aldrig syns att jag lever med något så svårt som min depression och det gör det kanske inte. Men depression känns, det känns så enormt mycket, i varje cell av min kropp. Det gråa som omsluter mig och aldrig kan göra mig riktigt lycklig.

Trött på att vara den som inte älskar livet.

Jag vill vara en kram-glad tjej som älskar livets alla färger, som kan jubla av lycka, fast det kommer jag aldrig bli. Jag är den som lägger all sin energi på att vara sprallig och ”glad”. När jag sedan kommer hem behöver jag vila och fylla på allt igen. All energi som försvann då min kroniska depression valde att ta på sig sin tunga mask när jag gick utanför dörren. Jag önskar jag kunde visa människor min riktiga sida, men det kan jag inte. Jag är rädd att om jag gör det så bryter jag i hop helt och kanske tar jag mig aldrig upp igen.

Vi kämpar mot vår psykiska ohälsa, en kamp som kan ta slut när som helst. Man vet inte när den dagen kommer och man vet inte om den kommer. Men jag ska fortsätta kämpa lite till med min depression. För mina barn och för mina närmsta vänner. Trots att depressionen känns hela tiden så ska jag orka…lite till.

Jag beklagar det som hände Ulf och jag beklagar att hans psykiska ohälsa vann över honom. Jag skickar all kärlek till hans familj och de som sörjer han mest.

Har du några tankar om psykisk ohälsa och självmord. Dela dem gärna. Alla tankar är välkomna.

Länkar för mer läsning.

Två blyga läppar på facebook.

Min resa med kronisk depression.

Dystymi, kronisk depression.

sandifighter@hotmail.com

Kvinna 40 plus. Bor ute i skogen med man och två barn. Jobbar heltid med sociala medier och författarskap, samt att jag föreläser. Vill kunna inspirera andra med kronisk värk och kronisk depression.

Comments

  1. Jag lider inte av kronisk depression men av kronisk ångest. Har diagnosen generellt ångest syndrom som jag medicinerar för, och i perioder styr den mitt liv.

    Reply
  2. Jag lider också av psykisk ohälsa sedan barndomen. Självmord har jag velat göra och försökt flera gånger under livet. Men av någon anledning så avbröt jag självmordsförsöket. Hoppas att du snart mår bättre och sänder dig många styrkekramar <3

    Reply
  3. härligt gumman att höra från dej igen . <3 ja denna jobbiga sjukdom är så jobbig . depression över huvud taget. är jobbigt min är just nu varför ska man leva var dag? och nä jag vill inte dö o hur känner man o varför .
    skönt i vartfall du är här o blev glad att se dej . <3 stor kram fina du

    Reply
  4. det är svårt för många att förstå flera utav våra sjukdomar som inte direkt kanske sysn . Du är så fräsch o glad ja man kan ju le lite ljust då o ja vill inte framstå som en tjurig kärring

    fi Ha en god fortsättning på påsken söta du o ta hand om dej kram

    Reply
  5. Har haft tankar och försök när det gäller att ta mitt liv flera gånger. Men på något sätt har nånting alltid satt stopp. Det är jag glad övre idag. Att tänka på döden kan idag vara nåt som ligger längre bort. Har skrivit lite om det i min bok ”Den tionde sommaren”. Det är en resa kan man säga till att få diagnosen och svar på så många frågor som funnits tills dess.
    Kram på dig!

    Reply
  6. hej! det är första gången jag besöker din instagram/blogg och vill bara vara tydlig med att jag inte tror att jag kan ställa en diagnos efter att ha läst några inlägg(eller överhuvudtaget eftersom att jag inte är psykiater, haha). däremot känner jag igen mig mycket, och känner därför att jag kanske kan ”öppna ett fönster”. du skriver om din högkänslighet, social fobi, utmattning och dystymi och alla de sakerna har likheter med autism, eller snarare är det så att läkare ofta feldiagnoserar för att de precis som resten av befolkningen har väldigt låg kunskap om vad autism faktiskt är och för att det tyvärr finns mycket funkofobi bakom folks förutfattade meningar. mycket har att göra med att forskningen bygger på vita pojkar, alltså en väldigt liten grupp sett till världens befolkning i stort. så när man söker hjälp hos en läkare och inte uppfyller kriterierna så är det ibland för att de tittar på de väldigt snäva fördomar som finns och inte på verkligheten. jag kunde t.ex. inte riktigt relatera till kriterierna, men när jag började följa autismcommunityt kände jag mig plötsligt hemma. autism är ett spektrum och varenda person är en individ, och det enda negativa är egentligen att världen exkluderar autister. att ha autism är bara att ha en hjärna som fungerar annorlunda, inte fel, inte dåligt, utan på ett annat sätt än normen. t.ex. kan autism ligga bakom att man är känslig för beröring(ex tvättlappar på kläder, stickiga tröjor), ljus, ljud osv och allt det leder till att det blir ett överflöde av information som gör en utmattad. ett barn med autism kommer därför vara trött redan innan lunch, och sen krascha när hen kommer hem, medan ett barn utan autism får energi av att vara i en rörig miljö och vill leka massa när hen kommer hem. det är såklart mer än bara känsel/ljud som påverkas, t.ex. känner autister att de konstant måste ”maskera” för att passa in, för att de andra barnen inte ska mobbas, och det bär man med sig livet ut tills man kraschar i utmattning.

    anledningen till att jag skriver detta(trots att det är omöjligt att beskriva autism såhär kort) är för att jag vet att det finns många vuxna kvinnor som går hela livet utan diagnos för att de inte känner igen sig i kriterierna som bygger på pojkar. det är också varför kvinnor generellt får diagnos så sent i livet. dessutom finns det så många fördomar om autism som gör att människor inte vill kännas vid det, vilket är väldigt tråkigt och som sagt bygger på (omedveten säkert) funkofobi. men för den som känner igen sig, som varit ”trött” hela livet, inte riktigt passat in och känt sig utanför, utvecklat massa ångest så kanske denna kommentar hjälper er i rätt riktning. jag rekommenderar att läsa på diverse autismkonton på instagram(men absolut inte autism speaks som är en organisation som gör mycket skada) för att läsa vad faktiska autister har att säga, istället för experter/forskare/läkare som enbart utgår från forskning. och känner man att något stämmer överens kan man vända sig till habiliteringen eller vårdcentral, men man ska komma ihåg att _alla_ kan känna igen sig i autistiska drag eftersom att vi alla är människor och det handlar om mänskliga egenskaper, men om _väldigt många_ saker stämmer överens och man samtidigt som sagt ofta drabbats av depression eller utmattning så kan det vara tecken på att man behöver se över hur man fördelar sin energi, och det kan man få hjälp med om man har en autismdiagnos.

    Reply
    1. Hej Antonia och tusen tack för din långa och utförliga svar. Blev så glad att lösa den och tacksam för den förklaring du ger och de känslor som du bygger in i din kommentar. Jag hoppas verkligen att det finns människor (speciellt kvinnor) so läser och känner igen sig i det du skriver. Som du beskriver så är det väldigt olika inom autismspectrat. SÅ TUSEN TACK <3

      Reply

Lämna ett svar

%d bloggare gillar detta: