Back to top

Energi brist gör en platt.

Energi brist gör en platt.

Min energi försvann. Det är så lätt att känna sig trött och hängig när sommarn är som den är, regn och sol, kyla och värme om vartannat. Speciellt när man har två stycken kroniska sjukdomar. I bland vill jag bara slänga mig ner och gråta som ett litet barn. Skrika att jag inte orkar och att någon ska plocka upp mig, krama mig och tala om för mig att allting kommer bli bra. Jag vill att någon plockar bort min smärta i själ och kropp.

Jag önskar någon kunde förstå.

Men det är inte det lättaste, för ingen förstår vad jag går igenom och jag är tillräckligt stor för att ta mig igenom det själv. I bland blir bördan bara för stor. Bördan med alla känslor, tankar och funderingar. Jag vill bara gömma mig i något litet hål. Med dessa tankar så försvinner ens energi mer och mer tills man känner sig helt platt.

Att vara mamma, men ha en vilja om mer.

Det är en svår uppgift att hålla i hop en familj samtidigt som man mår dåligt också. Skuldkänslor över att jag inte mår bra, över att jag är sjuk gör sig påminda. Det är tufft att se sin partner göra så mycket, som man själv tycker att man ”borde” orka. Inte nog med detta så känns det tufft att ”bara” vara mamma många gånger också. Även detta ger skuldkänslor, att vara mamma är det bästa som finns. Men jag vill också vara någons fru. Jag vill bli sedd som kvinna. Jag vill inte bara bli älskad, jag vill att någon är kär i mig också. Tillslut kände jag mig inträngd i ett hörn, eller inte att jag blev inträngd utan mer att mina känslor blev det. Jag pratade med Henrik som nu har tagit till sig det ordentligt och vi har faktiskt varit i väg och fikat två gånger på tu man hand. Jag uppskattar sådant, att bara få vara vi. Sandra och Henrik, Henrik och Sandra.

Jag har hittat den igen, min energi.

Mitt kontor börjar nu bli klart, har lite kvar att göra, men sedan har vi en hel vindsförråd till att ta itu med. Lite och lite kommer det däremot ge med sig. Jag känner hur energin börjar komma tillbaka. Den senaste tiden har jag även varit och promenerat.

Expressen, om kronisk depression
Expressen, så lärde jag mig leva med kronisk depression
Expressen, så märker man att det är dystymi

Min intervju till expressen söndag.

Nu har tidningsartikeln blivit publicerad i Expressen Söndag. Jag skyndade mig i väg och köpte tre exemplar. En till mig, en till svärmor och en utifall något händer med mitt exemplar. Jag är otroligt glad och stolt över att ha fått vara med. Artikeln är så bra skriven och bilderna var underbara. Jag visste inte ens att jag kunde bli så fin. Artikeln gav mig också lite ny energi att fortsätta mitt bloggande och att fortsätta kämpa för det jag vill nå. Det kommer bli bra och jag kommer att lyckas. Har jag klarat så mycket i mitt liv redan så lär jag klara av lite till.

Läs också:

Helgens utflykt. När vi var i väg och tog kort till intervjun.

Dystymi, kronisk depression.

Expressen Söndag. Så lärde jag mig att leva med min dystymi. (premium)

sandifighter@hotmail.com

Kvinna 40 plus. Bor ute i skogen med man och två barn. Jobbar heltid med sociala medier och författarskap, samt att jag föreläser. Vill kunna inspirera andra med kronisk värk och kronisk depression.

Comments

Kommentera

%d bloggare gillar detta: