Back to top

Helgens utflykt.

Helgens utflykt.

Det är så otroligt mycket för mig just nu. Det röriga tar sig på depressionen och värken. Därför har jag valt en lugn dag i dag.

I går Söndag var jag till Örebro och det underbara Wadköping.

Jag jobbade nämligen med en fotograf och det var inte det lättaste. Kul att pröva, men något jag vill göra i fortsättningen? Då och då om jag får bestämma själv, för jag inser att om jag blir en bra föreläsare så kommer jag behöva det i bland. Särskilt med min historia. Men visst var det kul att testa. Absolut!

För ett tag sedan ramlade jag huvudstupa rätt in i golvet här hemma. Mina överrörliga fötter höll inte riktigt och vek sig. Högerfoten gjorde ont länge efter och jag har fortfarande ont. Jättetrist! Jag som älskar att ha på mig högklackat, men insåg att jag inte kan ha högklackade sommarskor längre. Fotleden på högersida värkte jag höll på att bli tokig. Fick tillslut gå barfota till bilen. Ännu en sak jag kommer sakna. Mina klackar, men det är bara att gå i lågskor i fortsättningen.

kronisk sjuk
Henrik tog kort, stora ögonen sa fotografen. Jisses så svårt det var.

I dag ska jag passa på att ligga i solen och bara må bra. Min depression behöver det. Den gick igång ganska rejält efter fotograferingen. Det är känslan om att jag är så fejk som dyker upp. Vad har jag framför en kamera att göra. Jag som inte kan någonting. Jag sörjer inte längre något i min barndom, men det är klart. Just vid tillfällen som denna kan jag bli lite förbannad på att jag är så ”skadad”. Varför kan jag inte bara vara glad och stolt över att människor vill ta kort på mig. Att människor vill höra min historia. Att de är intresserade av hur jag vänder det och orkar ha kvar min livslust, även med min deprimerade, gråa sida. Trots min värk. Och hur jag fortfarande lever trots att jag är suicidal i perioder.

Varför skulle inte jag vara intressant? Önskar jag bara kunde plocka bort min hjärna i bland.

I dag ska jag och mina onda fötter gå på studentfest och det ska bli superkul. Ungarnas kusin som var två när ja och maken träffades är i dag 18 och tar studenten. Helt sjukt vad tiden går.

Jag är jätteglad för de svar jag får på frågorna till höger här på min blogg. Vill gärna få mer svar för att kunna lägga upp mina inlägg mer intressant för er som läsare. Tusen tack.

sandifighter@hotmail.com

Kvinna 40 plus. Bor ute i skogen med man och två barn. Jobbar heltid med sociala medier och författarskap, samt att jag föreläser. Vill kunna inspirera andra med kronisk värk och kronisk depression.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: