fbpx
Back to top

Nystart för Sandifighter, häng med från början.

Först måste jag tacka er alla för alla förfrågningar om när jag kommer tillbaka. Jag måste nog erkänna att det känns underbart att människor saknar ”mig” mina texter i blogginläggen.

Ni undrar säkert samtidigt, varför?? och jag kan tänka mig att det finns många varför runt mig och min blogg.

sandifighter

Vår, sommar, höst och vinter. Alla årstider behöver lite färg.

Jag hade en önskan om att få lugn och ro, men så blev det inte.

Vi kan börja från början. Först och främst fick jag det väldigt tufft med försäkringskassan och ja, jag hade blivit varnad innan, men då tror man inte att det kan vara så hårda krav när man är sjuk. Inte visste jag att jag måste ligga och stirra upp i taket för att vara sjuk. Att försöka rehabilitera sig själv, att hitta vägar ut ur allt det kroniska, att hitta en möjlighet att hitta ett annat jobb, på ett annat sätt än det normala…vem hade trott att det inte var möjligt. Att försäkringskassan skulle sätta stop på något liknande hade jag nog aldrig förstått. Det blev en tung insikt för både mig och maken Henrik. Hade jag bett läkaren att skriva att mitt bloggande var ett rehabiliteringssätt, då hade blivit det annorlunda och då hade försäkringskassan sett annorlunda på allt.

Det är klart man blir förvånad, man blir ställd och bara pyser som en uppblåst ballong det går hål i.

Enligt försäkringskassan så är jag återbetalningsskyldig för att jag lagt upp ett blogginlägg i veckan. Givetvis har jag överklagat, men som i alla olika högre instanser så tar givetvis ett sådant beslut längre än när de ska ha betalt av oss. Jag har däremot en känsla av att allt ordnar sig och den känslan kommer jag hålla kvar så länge som möjligt. Jag har kommit ur det mest jobbiga i det hela och jag har en viss förståelse för dem, men givetvis för alla de andra som har det lika svårt som mig. Ingenting är rättvist, men alla har regler och paragrafer att gå efter och som undersköterska så vet jag att det inte alltid är så lätt att veta hur man ska tolka det.

Ni undrar säkert, hur fick de reda på detta? Jo, min kära make har fullmakt åt mig då jag var i så dålig skick att jag inte kunde prata med dem. Hans tanke var god, att visa försäkringskassan att jag ändå försöker, att vi försöker ta oss fram så gott vi kan. Att vi har en plan och att vi försöker tillsammans få mig en framtid. Han hoppades att de skulle ta min blogg som en ”inspiration” över att kroniska sjuka gör så gott de kan trots att de inte orkar alla gånger. Som sagt, hans tanke var god och det är just det jag älskar hos honom. Men det togs inte emot som han och vi hade hoppats på.

I bland får de dåliga dagarna bestämma och jag följer bara flödet.

När man tillslut inte orkar bråka mer.

I januari friskförklarade jag mig och började plugga på distans i stället och jag har fått en massa lärdomar om hur jag ändrar om bloggar med koder. Jag har lärt mig mer om skrivning och ökat mitt självförtroende kring något som jag alltid varit osäker kring. Att höra en lärare däremot bara ge mig positiva kommentarer om mina alster betydde mycket och mitt A, var precis det jag behövde för att komma på fötter.

Jag har satsat på mig själv andligt, att öppna upp mer för den världen och mina guider, att meditera. Att lära mig att ha mig själv i fokus helt enkelt och det har varit otroligt givande själsligt.

Det har som sagt varit mycket omkring mig, men en sak som har varit ännu tuffare är mitt saknade till skrivandet, att få dela med mig av mitt liv.

Varför börja om med bloggen, ta bort alla gamla inlägg och bara ha kvar domännamnet?

Är inte det bra dumt med tanke på att synas på webben, jo kanske…

Men dels är det mina guider, många tycker kanske att jag är larvig nu för jag vet att inte alla mina läsare tror på det mediala. Huvudsaken är ju däremot vad jag tror och vad jag anser mig veta.

I alla fall så fick jag veta att det var just så här det skulle gå till, jag skulle börja om och låta allt annat vara ett minne blott. Jag har hittat mig själv på ett helt nytt sätt, jag vet vart jag vill komma och jag har en tro över att veta hur jag ska göra. Därför börjar jag om, vissa saker kommer mina gamla läsare känna igen och annat kommer vara nytt.

Jag har flyttat över mina gamla samarbeten, men jag kommer tänka om, i den nya sandifighter kommer det komma affiliate-länkar, men för sådant som jag tror på. Samarbeten kommer inte ske på samma sätt och de ni kommer se är bara sådant som jag står för och inget annat. Ska jag ha samarbeten kommer de höra till det jag skriver om och det jag vill få ut och ingenting annat. Det kommer definitivt bli lättare då maken sköter sådant från och med nu.

Tack tack tack kära vänner.

Jag är tacksam att ni följer mig och jag hoppas ni fortsätter, i morgon så kommer nämligen ett inlägg om vem jag är och hur jag blev som jag blev, för alla de nya som vill börja följa mig. Till höger finns in instagram-länk och min länk till min facebook sida, gilla den och dela den gärna så missar ni inga inlägg från mig.

Välkomna in i sandifighters värld.

Chronic illness
sandifighter.se-living wit chronic illness.

Comments

    1. Men fina, tack så jätte jätte mycket, blir så glad av dessa ord. Jag ska bli lite mer engagerad i andras bloggar också nu. Ska bli så underbart att komma in i bloggvärlden igen.

      Reply
  1. men tjoho äntligen jösses vad jag saknat din blogg bästa sandi <3 . fattar dock inte hur fk kunde tänka så kring bloggandet, tex när jag måde som värst var ju bloggen och att skriva av mig där det som fick mig ens upp ur sängen liksom. Men inte fan hade jag orkat jobba för att jag skrev några rader i min blogg liksom 😮❤

    Reply
    1. Så söt du är, tack snälla.
      Nej, jag hoppas de godtar min överklagan.

      Reply
  2. Hej!

    Vad kul att du återupptagit bloggen! 🙂 Jag följer dig så gärna når du berör ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. <3
    Du kanske kan ge mig lite tips när jag går i funderingarna på att skaka liv i min egen gamla blogg som jag så gärna vill utveckla 🙂
    Jag är dålig på teknik, det vet Henrik, så det vore kul att få lite tips att utbyta! 🙂

    Hälsningar Monya

    Reply
    1. Han är ju inte superduktig på teknik heller, ska lära han hur han länkar mina sidor till hans facebook. Jag brinner också för detta och likaså han. Henrik har ju fått stå ut med mig ganska länge. Absolut, jag hjälper dig så gärna. Jag brinner för att hjälpa andra och kanske, förhoppningsvis kan jag göra det via min blogg.
      Tack för att du vill läsa, betyder mycket Monya.

      Reply

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *