fbpx
Back to top

Från tro på försäkringskassan till misstro.

Från tro på försäkringskassan till misstro.

Jag har varit sjukskriven från och till. Har man fibromyalgi så blir ens liv på det viset för kroppen orkar inte alla gånger. Det kommer stunder när man inte kan ta ett steg framåt.

Som ung förstod jag aldrig hur livet skulle bli, men vem gör det som en festande 20-åring? Jag skulle aldrig bli som de där andra som hade så ont, så jag fortsatte. Jobbade heltid, till och med mer än heltid. Jag festade på min lediga tid. Jag var en ungdom helt enkelt som inte såg verkligheten som det är.

Fibromyalgi kan bli värre.

I dag ser mitt liv lite annorlunda ut. Går jag upp före 9.00 så är hjärndimman fruktansvärd. Får jag inte vila mitt på dagen så står huvudet alldeles still. Vissa dagar rullar jag ut ur sängen, jag har hjälpmedel. Jag förbereder för mer hjälpmedel, allt måste vara klart för den dagen jag kanske blir ännu sämre.

Symtomen har ökat, jag har spasmer och skakningar så kallade tremor, mina käkar vägrar i bland att öppna sig. Kryckan behöver jag intill så jag inte tappar balansen och sömn vet jag inte vad det är längre. Och magen, ja den vill ni nog inte ens läsa om. Inte det mest härligaste ämnen kanske?!

En tro att jag är friskare än jag är.

Jag har har varit sjukskriven till och från från 2015 och tills i dag. Jag har kämpat mig tillbaka varje gång. I januari 2019 blev jag sjukskriven ännu en gång. Läkaren såg en utmattning på gång, men jag vägrade att tro på det.

Inte visste vi heller hur jag skulle hantera medicinbytet så efter mycket suckande gick jag med på det, tills slutet av januari. Medicin bytet gick ju bra och jag var utvilad. Jag friskförklarade mig och gick tillbaka.

Vägra väggen, en otroligt bra sida.
Bilden är tagen från vägra väggens facebook-sida. Du hittar hemsidan här.

Upptäckte ännu en läxa i livet.

I slutet av mars var det kört för mig. Jag höjde rösten till mina klienter, jag ville inte göra något med dem och jag suckade åt visa strukturer som skulle ändras. Jag gick hem för jag såg tecknen från förra gången. När jag blir sur på de runt mig, då mår jag inte bra.

Häromdagen så skrev jag ett inlägg om försäkringskassan sm ni kan läsa här.

Försäkringskassan ringde upp och jag mindes ingenting som hon sa, skrev upp namn och nummer, gav Henrik fullmakt för att sköta mina ärenden och sen var det bara sängen som gällde.

Vi hade en tro på systemet.

Jag skyller ingenting på min man, bara så att alla vet redan nu. De andra gångerna jag varit sjuk så har försäkringskassan varit glada för att jag kunnat göra någonting. Givetvis hade vi därför en tro på dem. Klart de skulle följa sina regler och både jag och maken vet hur svårt det är att tolka regelverket från våra egna jobb. Maken jobbar inom detta med, så det här skulle ju lösa sig.

Vi fick en ny handläggare, en som vi aldrig haft att göra med. Hon följde regelverket strikt. Henrik i sin förhoppning om att de skulle ta tillvara på min blogg och kanske intressera sig för den. Han berättade att jag skrev den.

Min blogg var min terapi.
Bilden är tagen från vägra väggens facebook-sida. Du hittar hemsidan här.

Tron blev fel och det fick vi sota för.

Där kom felet, för Henrik var min blogg en positiv sak. Och eftersom han är bättre på att marknadsföra den, så kom vi överens om att det var hans jobb.

Det blev fel, eftersom han nämnde bloggen och eftersom jag nu skrev i den så kunde jag skriva och därmed kan jag jobba. De gick tillbaka och räknade blogginlägg. Hur många/ vecka och dag. Jag skrev varje dag, viket jag inte skulle kunna göra eftersom jag var sjuk och hade koncentrations svårigheter så uppgav de att jag jobbar ca 45 min/dag med min blogg och då skulle jag kunna jobba också. Min blogg, ni som läser och kommenterar, ni har varit min rehabilitering. Något försäkringskassan aldrig kommer kunna förstå.

Pengarna var ingenting de brydde sig om.

Pengarna var jag försiktig med, jag visste att de kunde reagera på det. Men dessa brydde de sig inte om ändå. Det var att jag skrev som var det viktiga. Vi har givetvis överklagat, men fått nej varje gång. Sista gången ringde jag en otroligt duktig advokat, som sa att hon kunde inte hjälpa oss. Genom att maken sa att jag bloggade så hade vi gjort bort oss, vi skulle ha varit tyst om detta. I stället för att ha en tro på att de vill oss väl ska man mer eller mindre säga att jag ligger i sängen och stirrar i taket.

En dag i taget.
En dag i taget, ta lärdom istället för att älta.

Orkar inte kämpa mer.

Vi orkar inte överklaga mer, så jag betalar dessa pengar, vi har fått pengar från ett arv. Jättetrist att lägga det på försäkringskassan när jag själv inte fått in några pengar för dessa 25 % som de drogs tillbaka. Men vi har däremot klarat oss bra, pengarna kom som en skänk från ovan. Jag har givetvis förlorat tron på försäkringskassan, men inte mig själv. Därför har jag bestämt att ta lärdom av detta och inte gräva ner mig. Gjort är gjort och det är bara att gå vidare i livet.

Comments

  1. Fy tusan vad arg jag blir när jag läser! Det vore skillnad om du drog in storkovan på bloggen, då kanske jag hade känt annorlunda.
    Jag har en hel del mer att säga (riktat åt försäkringskassan dock, inte dig) men som min mamma lärde mig som liten; ”Har man inget snällt att säga..”

    Reply

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *