Back to top

Sjuka människor kan inte ens stötta varandra.

Sjuka människor kan inte ens stötta varandra.

I dag kom en son hem för att han kände sig sjuk, därför blir inte dagens inlägg som jag tänkt mig. Har lite mer uppdateringar att göra innan jag kan lägga ut den.

Eftersom jag nu varken har jobb eller försäkringskassan i hälarna så har jag valt att avancera upp bloggen lite. Ett inlägg tar därför sin tid, då man ska lyckas skriva rätt ord efter konstens alla regler. Allt detta för att google ska hitta mig enklare bland alla länkar den skickar ut dagligen. I stället har jag suttit med telefonen och retat upp mig på facebook.

Varför går sjuka till attack.

Jag blev lite och upprörd. I en av grupperna var det någon som frågade om det fanns andra som blivit återbetald skyldig på grund av aktiviteter under sin sjukskrivning.. Kommer inte nämna några namn eller grupp. I och med att jag själv råkat ut för detta med bloggen och min sjukskrivning så skrev jag svar på frågan. Ganska snart fick jag ett svar på mitt inlägg. Att det var sådana människor som såg till att de riktigt sjuka människorna inte blev sjukskrivna. Av ren ilska ville jag skriva ett svar tillbaka, men när jag skrivit inlägget och skulle trycka på skicka, så insåg jag att det skulle bli en diskussion. Just diskussioner via internet tar alldeles för mycket energi av mig.

Jag gör det jag kan.

Jag sitter hellre med min blogg än att jag sitter på facebook och skriver i olika grupper. Min blogg handlar om livet som sjuk, för att andra ska förstå vad vi går igenom. Jag är politiskt intresserad och håller mig uppdaterad om vad som sker med försäkringskassan. Själv tillhör jag inte längre den gruppen så jag kunde lika gärna låta bli, men jag gör det för att hjälpa andra via min blogg. Jag går hemma utan lön för att jag inte orkar jobba eller ha försäkringskassan flåsande i nacken. Jag betalar tillbaka det jag är återbetalningsskyldig. Nu ska andra sjuka gå på mig för att jag inte är tillräckligt sjuk enligt dem.

sjuk

Min blogg ger mig energi, inte facebook.

Att skriva blev min förbättring, eller det är min förbättring i vardagen. Andra tittar på tv och läser, jag skriver. Vissa av mina dagar är bättre, andra sämre för så är det när man mår dåligt. Precis som det blir vissa inlägg längre och mer välgjorda, andra orkar jag inte ens läsa igenom. Jag vet att mina diagnoser och utmattningen har ställt till det i min hjärna och vet att jag aldrig kommer bli helt återställd. Därför blir jag mörkrädd att andra ska tala om för mig att jag inte är tillräckligt sjuk. Vad vet de om mitt lidande? Tydligen kan man sitta på facebook och skriva om alla orättvisor, men inte i en blogg. Det tycker jag låter vrickat.

Jag är glad att jag valt att hålla mig undan facebook. Jag delar mina inlägg och i bland är jag inne och läser i olika grupper.

Folk är elaka och löjliga när de hamnar bakom en dator och det om något tar kraft i från mig. Jag brukar aldrig skriva på facebook, men just i dag gjorde jag det och det är sista gången vill jag lova.

Länkar:

sandifighter@hotmail.com

Kvinna 40 plus. Bor ute i skogen med man och två barn. Jobbar heltid med sociala medier och författarskap, samt att jag föreläser. Vill kunna inspirera andra med kronisk värk och kronisk depression.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: