Back to top

När min röst försvann.

När min röst försvann.

Inspiration är knepigt, för den finns där och sen är den plötsligt bara borta. Jag är så ledsen att jag inte lyckats skriva något, men tyvärr så fanns inte inspirationen. Jag har varit otroligt frustrerad, trött och arg över att inte kunna skriva, inte kunna publicera något. Och inte heller har jag lyckats att skriva av mig. Det brukar trevligt för mig att veta att det finns någon som lyssnar på mitt kackel, eller läser menar jag ju. Det betyder så mycket för mig att få min röst att bli hörd, antar att det är ett behov jag har och troligtvis har det något med mitt inre bar att göra. Ingen lyssnade ju till mig som liten, de tyckte inte jag hade något vettigt att säga.

Försäkringskassan bröt ner mig.

Det kändes som om min röst försvann med inspirationen och även mitt författarskap eller vad jag nu ska kalla det. Jag kunde inte skriva ett enda blogginlägg, eller så startade jag, men orkade inte fortsätta. Jag har gått och funderat på varför allt försvann och kom fram till att det inte bara finns en anledning. Det har faktiskt varit flera stycken anledningar.

Dels bröt försäkringskassan ner mig lite. För när de tog bort 25% av min lön försvann också min tro på samhället i stort. Jag har alltid trott att vi som invånare är omhändertagna, men insåg att vi inte är det. Systemet vill inte hjälpa oss människor ur det mörka hålet vi hamnat i. Rehabilitering finns inte och jag insåg att de tog bort min livlina, den som jag höll så hårt i just då.

Hur kan de veta att jag inte kan sitta vid en dator och skriva? Just då jobbade jag på ett serviceboende inom LSS med 13 stycken hyresgäster, jag satt knappt aldrig vid en dator och vart skulle jag hitta ett data jobb inom LSS. Jag blev så besviken på att försäkringskassan inte ville ha ett samtal med mig och min man så jag tappade det mesta av mig själv. Jag tror att jag blev så besviken för att de inte utgick från mitt jobb när det handlar om sjukskrivningen. Utan att de bara antog att jag fungerade på grund av min blogg. På grund av att jag skriver så kan jag inte vara utmattad och inte må dåligt. Att jag också är multisjuk och att det kan vara en orsak till min utmattning brydde de sig inte om.

En besvikelse, som jag behövde jobba upp.

Det här blev en besvikelse och en fallgrop för mig. Efter detta kom nästa smäll. Jag skrev en kommentar på facebook, i en grupp om försäkringskassan. Jag trodde att jag där skulle hitta människor som hade samma känsla som mig. I stället kom ett påhopp tillbaka på min kommentar. Personen skrev att jag sabbade för andra, de som var sjuka på riktigt. Då försvann det sista hoppet jag hade. Jag trodde människor i min situation skulle förstå skillnaden på att vara sjuka och att sjukdom inte är lika för alla. Det har kännts som att ingen förstår eller att jag har haft fel hela tiden. Kanske kan jag jobba ändå och att tröttheten bara berodde på fibromyalgin och depressionen.

Kanske tänker jag fel när jag tror gott om alla människor, eller ja, de flesta. Det är inte någon idé att kommentera på nätet längre, människors är så elaka, orden gör så ont. Ungefär som att om man har en dator framför sig så försvinner all vett och etikett. För ett tag sedan läste jag om Bianca Ingrosso och den hattstorm hon fått. Ingen människa, vad man än tycker om personen i fråga är värd hat och elakheter, inte ens via en dator.

En början till mitt egna kontor.
Början till ett nytt dataspace för oss och detta är min sida av den. Mitt kontor.

Att skriva med vett och etikett på internet.

Det finns faktiskt vett och etikett på internet precis som i vårt verkliga liv..

Det kallas nättikett. Det finns för mig som har min egna webbsida, men även för den som kommenterar på internet.

På internet gäller det lika som i verkliga livet, att vi bemöter andra som vi själva vill bli bemött, men det handlar också om hur du kommunicerar med andra. Medmänskliga kontakter har betydelse även utan fysiska möten.

Kan man inte skriva på ett trevligt sätt behöver man inte skriva alls. Inte undrar på att barn behandlar sina kamrater på ett hemskt sätt, ett sätt som gör att ungdomar tar livet av sig. De härmar oss vuxna, som inte heller vet hur man beter sig via datorn. Ofta undrar jag om de skulle behandla människor likadant i verkliga livet, om man möts ansikte mot ansikte.

Jag måste berätta om vad som hände en av mina grannar. Hon skrev en kommentar på nätet och svaren hon fick var inte trevliga enligt mig. Min granne är så omtänksam och när jag läste kommentarerna gjorde det ont i hela mig. Träffar man henne skulle man aldrig kunna säga något elakt till henne. Givetvis skrev jag detta som ett svar på hennes kommentar. Hon ska inte bry sig om vad de skrev till henne.

Men även skrivna ord kan såra ordentligt. Bara för att någon sitter bakom en dator betyder inte det att det är okej att slänga ur sig vad som helst. eller hur? Visst vi har yttrandefrihet, men att tänka sig för hur man skriver till andra är viktigt det med.

Har du råkat ut för jobbiga kommentarer på internet, eller har du skrivit en sån och märkt att du sårade någon? Berätta gärna.

Länkar till vidare läsning:

Vett och Etikett
Från tro på försäkringskassan till misstro
Sjuka människor kan inte ens stötta varandra

sandifighter@hotmail.com

Kvinna 40 plus. Bor ute i skogen med man och två barn. Jobbar heltid med sociala medier och författarskap, samt att jag föreläser. Vill kunna inspirera andra med kronisk värk och kronisk depression.

Comments

  1. Kul att du är tillbaka ❤ Tog själv en längre paus från bloggandet, men är tillbaka igen.
    Jag har lyckligtvis klarat mig från näthat, men fy så människor kan bete sig. Brukar säga till barnen att om de inte har något snällt att skriva kan de lika gärna låta bli. Kram ❤

    Reply
    1. Härligt att du tycker det 🙂 I bland behövs de där breaken från sociala medier, man behöver återhämta lite ny kraft. Ja, man undrar ju vad det är för fel på människor, när de beter sig så.

      Reply

Kommentera

%d bloggare gillar detta: