Back to top

Stressen återkommer när jag hittar ett lugn.

Stressen återkommer när jag hittar ett lugn.

Sist jag skrev så kändes det som om jag höll på att hitta mitt egna lugn, att jag äntligen skulle komma i gång med bloggandet igen. Men, så blev det inte. Min pappa gick och ramlade och bröt sig. Han låg inne för operation och pga corona så fick vi inte hälsa på han. Jag och min bror hamnade i en hel del telefonsamtal med honom, men också med avdelningen. Sen i Fredags skulle han skickas hem.

De ringde första gången i onsdags, skulle skicka hem han på torsdagen och jag började göra uppror direkt. Han sitter i rullstol, hans lägenhet är liten. Vi står i kö till en som har större planlösning, men har ännu inte hittat någon. Tillslut blev hans hemfärd flyttad en dag.

I torsdags följde två stycken arbetsterapeuter med mig till pappas lägenhet och de avgjorda att det skulle fungera med han hemma. Så jag och maken åkte in till stan på kvällen och påbörjade lite plock av kartonger som ännu inte blivit upp packade. Vi flyttade även på möbler så att alla skulle komma åt bättre. Han har nämligen fått ett team som kommer flera gånger/dag och hjälper han. Pappa kan inte ens gå på toaletten själv. I fredags kom han och jag mötte upp.

Hur vackert är det inte med solens reflektion när man fotograferar. (eller vad det nu är som gör regnbågen)

Jag åkte sen och handlade det personalen behövde för stunden. Eftersom fibromyalgin gör att mitt minne inte existerar så blev det många rundor till affären innan allt var inhandlat. Ändå hade jag skrivit upp allt på en lapp. Man kanske inte tror att det är tufft, men för mig med fibromyalgi och dystymi så reagerar hela kroppen av stress och ångest. Det blir rörigt och jag får så otroligt svårt att fokusera. Nu vet jag däremot att han är omhändertagen och att de ringer om det är någonting han behöver. Det känns skönt för jag har då kunnat koncentrera mig på min återhämtning.

Hela helgen blev därmed en vilohelg. Maken bestämde sig för att ha en återhämtningshelg med mig så det blev serie maraton för oss. Vet inte när vi hade det sist. Vi tittade på manhunt; deadly games på cmore och sen fanns manhunt; unabomber på netflix. Vi har även hunnit kika klart på den nya säsongen av Lucifer på netflix. Kändes nästan som vi var unga igen, förutom en unge som skrek -mamma får jag ta propud choklad?

I går söndag hann vi med lite träning på gymmet. Det fick bli rygg och axlar för mig. Det är så svårt att komma i gång så här i början så jag försöker hitta alla möjliga ursäkter i hjärnan. Det slutar däremot att jag åker med maken ändå. Jag vet att min kropp behöver det, men även att min själ behöver det.

Uppvärmning, 10 minuter roddmaskin.

Sen mitt upp i allt fick jag min mens i dag, mitt humör rasar alltid lite just då. Förra månaden provade jag menskopp, lunette, men den fungerade inte på mig. Denna gången provar jag Me Luna menskopp. Den var lite mjukare, vet att mina slemhinnor är lite sköra och med mina fibromyalgi fingrar så känns lunette hårdare att hålla. Jag kommer med en uppdatering när allt fungerar lite bättre utifall att du med fibro har funderat på att prova en sådan.

Nu hoppas jag att jag ska få mer ro att pyssla med bloggen. Jag har lite tankar inför att göra reklam för mig som föreläsare också. Så fort återhämtningen känns okej så ska jag testa och se hur det går. Uppdatering kommer.

Hoppas du får en fin dag.

sandifighter@hotmail.com

Kvinna 40 plus. Bor ute i skogen med man och två barn. Jobbar heltid med sociala medier och författarskap, samt att jag föreläser. Vill kunna inspirera andra med kronisk värk och kronisk depression.

Comments

Kommentera

%d bloggare gillar detta: